Efter att ha spenderat helgen med alla dessa grymma idrottare och lyssnat på inspirerande föreläsare är jag galet taggad att träna på bästa möjliga sätt.

För att kunna träna så bra och mycket som möjligt gäller det att hitta bra rutiner i vardagen för att få allt att fungera. Eftersom det inte enbart handlar om hur många pass jag tränar eller hur många lyft jag gör är det enormt viktigt att försöka planera hela vardagen så bra som möjligt. Jag skulle vilja säga att planering är A och O för mig. Jag försöker anpassa det mesta för att kunna göra bra träningar. I skolan idag fick jag faktiskt samma fråga av några olika personer, ”hur hinner du med allt”? En bra fråga som fick mig själv att nu i efterhand börja tänka lite. Jag är elitidrottare, pluggar heltid, jobbar extra och vill i så mycket som möjligt även hinna träffa min familj och mina vänner. För mig fungerar det faktiskt. Visst kan det vara lite stressigt i perioder när jag missar mycket i skolan men på ett sätt är det skönt att ha något annat vid sidan om lyftningen också. Få tänka på något annat mellan träningarna.

Fotograf: Per Hartvig

Sitter på ett tåg mot Göteborg som beräknas vara cirka två timmar sent. Typiskt! Tyckte att jag åkte hemifrån med en relativt lätt väska och nu är den helt fullproppad. I och för sig hämtade jag upp både några nya smaker av Whey 1000 hos Lyftarshopen men även en helt gäng med testtrikåer från Adidas som jag ska ha med mig hem från Eskilstuna.
Andra dagen på lägret gick bra och gav mig ännu mer inspiration. Vi började med ett sista test, bänkdrag. Därefter körde jag och Carita ett lyftarpass. Jag försöker jobba med att använda benstyrkan, min explosivitet och få lyftet rätt upp i styrkeryck och styrkevändningar. Det är kämpigt och jag får absolut inte alls alltid till det men när jag väl gör rätt blir det så mycket bättre. När jag hittar lite mer hur jag ska göra känns det både lättare, snabbare och stabilare. Jag tittar lite på när Carita lyfter för hon är så mycket bättre på den delen än vad jag är. Ibland är det lättare att förstå genom att titta på hur någon annan gör.
Senare under dagen blev det ett träningspass tillsammans med friidrottarna och cyklisterna. Vi lyftare höll i uppvärmningen, sedan var det en hel del häckkoordination som friidrottarna hade hand om och cyklisterna avslutade med en konditionscirkel som vi körde i lag. Jag hade ett grymt team som peppade varandra och hade roligt hela tiden. Ett lyckat avslutande träningspass på lägret.
Att vara omgiven av människor som har samma mål som en själv är så otroligt härligt. Det ger en sådan positiv energi och det gör verkligen att jag tror på att jag själv kan. Så nu är jag uppladdad för att fortsätta min satsning till toppen!
Tack alla som har varit med under den här helgen. Har haft det kanonbra med Carita, Jim och såklart maskotarna Cilla och charmige Max.

Dag 1 på youth olympic camp är snart slut. Och ja, det är lite halvlustigt att jag ingår i youth (många här är ganska många år yngre än mig kan jag säga, jag är lite mamman här). Men kommer man in i sporten sent och håller på med en idrott som man kan hålla på med länge så kan det bli så. Än är jag inte tillräckligt bra för topp och talang men förhoppningsvis kommer jag dit en vacker dag.
Dagen har i alla fall varit toppen. Det är grymt roligt och motiverande att vara bland massa duktiga idrottare och det är coolt när man tänker på att det troligtvis finns en hel del framtida OS-medaljörer bland alla här.
Vi har haft en kostföreläsning, gjort en massa tester och snart ska vi på en föreläsning till. Testerna, Fysprofilen, vi gjorde är tre olika spänsthopp, gripen, chins, ”hängmage” och löpning. Jag blir alltid nervös inför dessa tester, framförallt för 2000 meter. Jag har dock förstått att typ alla, oavsett idrott, är mest nervösa för just det testet. De flesta springer 3000 meter men vi lyftare och en del kastare kör en kortaste variant. Den här gången sprang jag lite snabbare än vad jag har gjort tidigare vilket även Carita gjorde. Grymma var vi även om våra ben kändes som stockar innan. Jag kan till och mig känns mig nöjd, en bra avslutning på testerna.

Det har varit en riktigt kul dag idag. Jag och Carita vandrade i regnet i morse för ett morgonpass på ASK. Mitt pass bestod av ryckdrag och allmänfys. Hampus skulle avsluta sitt pass med en liten pulshöjare som bestod av tre varv med 400m rodd, 20 knäböj och 20 situps. Jag hakade på och satans vilken mjölksyra mina lår fick men riktigt gött efteråt. Det gjorde vi bra!
Hälsade därefter på hos lyftarshopen en sväng. Passade på att spela lite pingis också.

På eftermiddagen åkte jag och Carita till Strängnäs för att träna med Fia. Superkul att träna på ett nytt ställe. Ett ställe som dessutom var ganska lila så jag vet två personer, typ Rebecka och Annika, som hade älskat att träna där. 🙂

Nu blir det en riktigt soft fredag, som till och mes innehåller tacos. I morgon bär det av till Bosön för att spendera helgen där med massa grymma idrottare.

Shoohooo, då är jag i Eskilstuna igen. Carita och Joel är supergulliga som låter mig bo hos dem. Carita är typ min reservsambo kan man säga. När vi är iväg på läger och tävlingar så delar vi alltid rum. Och när jag är här i Eskilstuna så bor jag hos henne. Tur att vi tycker om varandra 😉
På kvällen tränade jag, Carita och Hampus medan Joel fick agera hejarklack. Det är riktigt kul att vara här igen och köra några pass med dem. Vad jag inte är bortskämd med är att köra stöt från stötbockar. Vi har inga sådana på Mosseberg så nu när jag tränar här i Eskilstuna passar jag på. Tummen upp för det!

Det här med att vara nöjd med sig själv, det man gör och presterar är något som jag själv har svårt att vara. Det gäller i flera olika sammanhang men främst handlar det om mitt liv som elitidrottare. Jag vet dock att jag är precis likadan utanför idrottslivet. Oftast handlar det inte om att jag jämför mig med andra och att jag vill vara bättre än andra. Det handlar mer om att jag sätter upp väldigt höga mål och ställer höga krav på mig själv och ser att jag kan göra saker bättre. Jag tycker i princip alltid att alla andra är duktiga och grymma oavsett vad de gör men när det kommer till mig själv, då är det en helt annan sak. Detta bidrar till att jag har svårt för att faktiskt stanna upp och vara nöjd för stunden med något jag gjort. Jag vill liksom presterar i allt. Jag vill ta mig till OS. Jag vill stå på prispallen på internationella mästerskap. Jag vill ha alla rätt på varje tenta. Jag vill kunna allt och hjälpa alla. Men varför är det så egentligen? Känner alla idrottare så?

Jag är ingen person som gärna framhäver mig själv. Jag är faktiskt ganska dålig på det och jag tror att det är både bra och dålig för min egen del. Jag tycker alltid att det är lättare att ”skryta” om andra och känna sig stolt över andra, oavsett i vilket sammanhang det är.

På SM i somras gjorde jag en riktigt bra tävling. Jag klarade alla rycken, slog svenskt rekord, lyfte fint och säkert, jag vann min viktklass och blev bästa dam på poäng. Ändå hade jag svårt att känna mig helt nöjd då. Jag kunde ju faktiskt ha gjort en bättre tävling för stötarna var inte på topp. Känslan av att det alltid finns saker som går att förbättra hindrar mig ibland från att vara nöjd. Det är som om jag glömmer bort att vara nöjd för att jag istället tänker på vad jag kunde gjort bättre. Men egentligen vet jag att dessa två tankar borde kunde gå hand i hand. Jag kan vara nöjd med min prestation för det hindrar mig inte från att vilja utvecklas och förbättra mig ännu mer. Kanske kan det egentligen göra mig till en bättre idrottare?
Precis samma sak är det när jag skrivit en tenta. Någon gång hade jag 0,5 poäng från max. Min tanke då var varför jag inte kunde tillräckligt mycket för att få full pott. Egentligen spelar det ju absolut ingen som helst roll, det vet jag, men för mig själv så vill jag veta att jag kan allt.

Jag försöker jobba på att inte hela tiden ha höga krav på mig själv i allt jag gör. Självklart har jag höga mål men jag kanske måste lära mig att välja ut några stycken och ha olika delmål på vägen. Jag kommer alltid att sikta högre men jag måste också lära mig att vara nöjd en stund, att njuta lite av det jag faktiskt uppnår och upplever. För jag tror att när man väl är nöjd med sig själv efter något man gjort, i mitt fall gäller det både Angelica som idrottare och privatperson, så blir man mer motiverad till att vilja fortsätta att utvecklas och lägga ner allt arbete och tid som krävs. För känslan att ha uppnått något och vara stolt och nöjd över sig själv är fantastisk!