Lillsis fyller år

Hjälp vad jag inte alls kände mig på topp idag. Det blev ett träningspass av den jobbigare varianten. Den här typen av pass är sådana som jag måste kämpa mig igenom extra mycket. De kräver exempelvis både mer fokus och bättre koncentration från min sida. Eftersom jag lägger ner relativt mycket tid på träning och har ganska många pass om året går inte alla träningar lätt som en plätt och som på räls. Träningen går upp och ner och kan variera från dag till dag. De tuffare och jobbigare passen är precis lika viktiga som de ”lätta” passen. Jag vet att jag blir bättre om jag genomför träningen så bra som det går just den dagen.

Idag fyller även en av de personer som betyder mest för mig år. Grattis min fina lillasyster på 24-årsdagen!
Och tack för lovely mat och tårta! 😍

IMG_5690

IMG_5691

IMG_5703

IMG_5684

Annonser

Styrkeryck

Det blev en lång dag i skolan idag och det blir troligtvis något liknande imorgon. Det är bara att köra på de sista dagarna på kursen och därefter påbörjar jag min sista termin. Eller det blir i alla fall sista terminen på kandidatnivå.

Förresten, till alla er som vann priser från Lyftarshopen har jag en glad nyhet. Carita ringde tidigare idag (iii, saknar henne och det ska bli så kul att ses i nästa vecka igen) och berättade att de har skickat iväg allt så snart har ni era grymma grejer. 🙂 Tog själv Whey 1000 efter träningen idag. Perfekt!

Inledde dagens träning med att slå halvt ihjäl mig när jag skulle försöka lära mig en bålstabilitets-/bålkontrollsövning på en pilatesboll. Det såg ju så lätt ut men fasiken vad jag hade svårt för den. Det blev i och för sig något bättre ju mer jag testade men det var svårt! Ska filma nästa gång vi testar så ska ni få se hur hemskt det såg ut. MEN detta är något som jag har bestämt mig för att klara av, så nu ska jag se till att göra det också.
Styrkeryck, ryck nacke och good morning var huvudövningarna idag. Trots att det kändes lätt så fick jag inget riktigt flyt i styrkerycken. Det blev nästan lite småhackigt. Ryck nacke tycker fortfarande är lite svår, ibland får jag inte riktigt till tajmingen. Jag tycker att övningen är bra för min del bland annat för att jag måste trycka ut och låsa armarna och snabbt gå ner i sitt.

 Styrkeryck Styrkeryck

Mina ben existerar

Jag kände av gårdagens träning idag. Treor i styrkevändningar och det var svårt (eller svårare än vanligt i alla fall) att trycka på ordentligt och använda alla dom där musklerna som finns på mina ben. Jag menar, det finns ju en hel del där. Mina ben existerar och det ordentligt. 😉
Imorgon är det återigen dags för att bege sig till skolan. Det är dags att fixa klart det sista på grupparbetet, eller b-uppsatsen eller vad det nu vill kallas. Juppi!

Tungt på skakiga ben

Hjälp vad slut jag är i benen efter dagens pass! Jag blev helt slut trots att vikterna i sig inte var enorma.
Började passet med ett gäng stötar från ställ och dom kändes förvånansvärt bra. Det var ettor som gällde och det blev några på 95 och 100 kg. Efteråt var det dags för knäböj bak 4*6. Alltså fasiken vad mina ben totaldog! Kraften försvann och benen blev typ skakiga. Det var länge sedan knäböj gjorde mig så slut. Marklyften efteråt blev en utmaning. Vågade knappt böja på benen först då jag trodde att jag inte skulle komma upp. Men dom gick bra när jag väl kom igång. Sist ut var femmor i pushpress. På skakiga ben lyckades jag klara nästan alla reps. Missade en som blev en kickstöt. Underbart jobbigt pass!

5818.2_58

Alltid i min träningsväska…

Det finns ett gäng grejer som jag nästan alltid behöver eller som är bra att ha i träningsväskan. Har de en gång hamnat där eller behövts vid ett tillfälle vet man att dem är bra att ha kvar.
Handledslindorna är nog det absolut viktigaste i min väska och som verkligen alltid finns där. Dragremmar, vattenflaska, gummiband, tejp, tofsar och hårspännen är också måsten.

2014-12-21 20.52.15

 

I morgon är det dags för tävling för er alla. Håll utkik här på bloggen för snart kommer tävlingen ut.

 

Tävling

Carita utmanar Angelica i…

Idag var det dags för utmaning nummer 2. Så i morse kom meddelandet från Carita med dagens två val. Jag fick välja mellan:

  • Wallclimbs – gör så många du kan, ingen vila mellan varje repetition.
  • Stående längd – på hårt underlag (inte i typ en längdhoppsgrop), mät från tå i start till häl i landning. 4 försök.

Jag är himla lycklig över att hon inte valde typ situps för där är hon en maskin. Har nog aldrig sett någon kunna göra så många på raken. Jag är övertygad om att den kvinnan kan göra hur många som helst, hon är helt otroligt bra! (Det hade i och för sig inte blivit någon rolig tävling eftersom jag är allt annat än en maskin i den övningen 🙂 ).

Men för att återgå till de två alternativ jag hade att välja på så valde jag stående längd. Carita är en tjej med grymt bra spänst så jag visste att detta skulle bli en sjukt tuff utmaning. När jag gjorde mina hopp på Mosseberg så hakade även Mathias, Viktor och Erika på vilket var riktigt kul. Det blir så mycket roligare när man är många som tävlar på samma gång. Heja er, ni var grymma! Mitt längsta hopp blev 2,61 m och Caritas blev 2,48 m.
Det har varit så sjukt kul med dessa småtävlingar i lite olika grejer. Kanske kommer detta att utvecklas till något mer framöver. 🙂
Om ni vill se hur det ser ut när lyftare hoppar, spana in filmen.

Ibland önskar jag att den här övningen aldrig hade upptäckts

Stötdrag är den tråkigaste övningen jag vet. Det är en övning som jag oftast tycker är svår, dum och jobbig. Jag är självklart dålig på den också, annars hade jag väl inte tyckt illa om den. Jag gillar nästan inga former eller varianter av stötdragen heller. Jag önskar att jag bara kunde programmera in ett rörelsemönster i min hjärna så att jag sedan förstår mig på övningen lite bättre. Någon gång kanske det klickar till och förhoppningsvis förstår jag mig på övningen då. Jag kämpar på med övningen och hoppas att jag någon gång ska bli bra på den. Att ge upp eller strunta i övningen finns inte på kartan. Det man är dålig på får man helt enkelt träna mer på. En vacker dag kommer eventuellt jag och stötdrag att bli vänner. Det har jag bestämt mig för.

När jag nämner att jag är en tyngdlyftare säger folk…

…”Va, är du? Du som är så liten och söt”.

…”Hur mycket tar du i bänk”?

…”Håller DU på med tyngdlyftning? Du ser inte alls ut som en tyngdlyftare”.

Jag tror att många har en tanke om att tyngdlyftare är jättestora och har brutalt mycket muskler. Många tänker nog inte riktigt på, eller vet helt enkelt inte, att man tävlar i flera olika viltklasser. Många tänker säkert då i första hand på de allra tyngsta klasserna. De flesta blir förvånade när jag säger att jag är tyngdlyftare men de tycker att det är häftigt och kul och många blir intresserade och vill höra mer.

Men när jag och Carita är tillsammans, då tror folk alltid att det är jag som är tyngdlyftaren av oss två (vilket i och för sig inte är så konstigt). Vi två är ju lite som Köttbullen och Flaggstången. Jag är kort och kompakt. Hon är lång och smal. När vi ses tillsammans tror folk alltid att det är jag som är tyngdlyftare men inte Carita. En gång var jag med henne hos en sjukgymnast och han visste inte vem någon av oss var innan utan bara att han skulle ta emot en tyngdlyftare. Så när jag och Carita sitter i väntrummet och han kommer in tittar han på oss. Han tittar först på Carita och sedan på mig och sträcker därefter fram handen till mig och säger ”Hej! Du måste vara tyngdlyftare Carita”.

1891404_729457660462755_1998931049503323243_o

Mitt bästa tävlingsminne är…

Universiaden i Kazan 2013 var otroligt rolig. Hela den upplevelsen var så häftig, det är svårt att beskriva. En Universiad är typ ett student-OS så det är massor med olika sporter som är med på det här mästerskapet. Det var alltså ungefär som ett OS, fast mindre.
Det var en gigantisk invigning, precis som på OS. Landsvis gick vi allihopa in på en stor arena där läktarna var proppfulla med människor. Att gå ett varv nere i mitten och representera Sverige inför så många människor var riktigt häftigt.
När man är på en sådan här tävling bor man i en by liknande en OS-by. Det var säkerhetskontroller varje gång man gick in och ut ur byn, det fanns en superstor matsal med mat från världens alla hörn (inklusive gratis McDonalds), massor att göra och enormt många idrottare. Överallt i hela den här lilla byn står det även kylskåp fyllda med vatten, Coca Cola, Powerade och massa annat. Under perioden vi var där var det extremt varmt och jag är väldigt bra på att dricka massa då, vilket inte alltid är jättebra när man tävlar i en viktklass. Mer om detta vid ett senare tillfälle. 🙂 Invägningen gick i alla fall bra och mina resultat blev 78-103, svenskt rekord i stöt då. En galet kul tävling!
Hela Universiaden var verkligen något speciellt. Om man räknar in allt runt omkring en tävling så är detta det bästa minnet jag har från en tävling. Om jag någon gång får uppleva något liknande igen så kommer det att vara på OS, och det siktar jag mot.
Alla ni som får möjligheten att åka på en Universiad, gör det! Ni kommer inte att ångra er. 

2013-07-06 17.25.42 2013-07-06 17.25.15 2013-07-06 19.45.15 2013-07-06 19.45.25 2013-07-06 20.19.47 2013-07-06 23.46.23 2013-07-07 00.05.17 2013-07-07 11.56.19

IMG_5601 2013-07-07 14.59.12AngelicaRoos_glad

Mina tankar om stöt

Jag och stöt har en speciell relation, en relation som både är och har varit fantastiskt bra men även förjävlig. Vi har både slagit svenska rekord och svimmat tillsammans. Jag har bommat ut mig men också haft sjukt bra tävlingar.

Till skillnad från ryck tycker jag att man ofta kan klara sig lite längre på ren styrka i stöt. Jag har i alla fall haft lättare för stöt och jag tror att det har att göra med att det inte är riktigt lika känsligt för teknikmissar. Eller ah, till man kommer upp på riktigt tunga vikter då. Dessutom var mitt allra första svenska rekord i stöt så det är ändå lite speciellt.

Stöt består av två moment. Först är det en vändning och därefter kommer överstöten.
I perioder har jag känt mig väldigt säker och trygg i överstötarna. Jag har haft känslan att ”bara jag gör en bra vändning så stöter jag det”. Men jag har haft rejäla bakslag där också. Min värsta stöttävling (och då menar jag inte bara resultatmässigt, för det har jag haft värre, utan just känslomässigt) var VM förra hösten. Jag fick i princip kortslutning i huvudet då och jag har aldrig upplevt det innan. När jag stod upp på flaket och hade gjort vändningen och skulle stöta, var det som om jag inte kom ihåg hur man gör. Den känslan jag hade då är en av de absolut värsta känslorna jag någonsin haft. Jag kände verkligen panik. Men det går alltid att komma tillbaka och det har jag verkligen gjort. Även om just den tävlingen inte var någon höjdare så lär man sig alltid något.

Jag tycker att både ryck och stöt är otroligt roligt, det är ju därför jag håller på med just tyngdlyftning.

Angelica5