När jag nämner att jag är en tyngdlyftare säger folk…

…”Va, är du? Du som är så liten och söt”.

…”Hur mycket tar du i bänk”?

…”Håller DU på med tyngdlyftning? Du ser inte alls ut som en tyngdlyftare”.

Jag tror att många har en tanke om att tyngdlyftare är jättestora och har brutalt mycket muskler. Många tänker nog inte riktigt på, eller vet helt enkelt inte, att man tävlar i flera olika viltklasser. Många tänker säkert då i första hand på de allra tyngsta klasserna. De flesta blir förvånade när jag säger att jag är tyngdlyftare men de tycker att det är häftigt och kul och många blir intresserade och vill höra mer.

Men när jag och Carita är tillsammans, då tror folk alltid att det är jag som är tyngdlyftaren av oss två (vilket i och för sig inte är så konstigt). Vi två är ju lite som Köttbullen och Flaggstången. Jag är kort och kompakt. Hon är lång och smal. När vi ses tillsammans tror folk alltid att det är jag som är tyngdlyftare men inte Carita. En gång var jag med henne hos en sjukgymnast och han visste inte vem någon av oss var innan utan bara att han skulle ta emot en tyngdlyftare. Så när jag och Carita sitter i väntrummet och han kommer in tittar han på oss. Han tittar först på Carita och sedan på mig och sträcker därefter fram handen till mig och säger ”Hej! Du måste vara tyngdlyftare Carita”.

1891404_729457660462755_1998931049503323243_o

Mitt bästa tävlingsminne är…

Universiaden i Kazan 2013 var otroligt rolig. Hela den upplevelsen var så häftig, det är svårt att beskriva. En Universiad är typ ett student-OS så det är massor med olika sporter som är med på det här mästerskapet. Det var alltså ungefär som ett OS, fast mindre.
Det var en gigantisk invigning, precis som på OS. Landsvis gick vi allihopa in på en stor arena där läktarna var proppfulla med människor. Att gå ett varv nere i mitten och representera Sverige inför så många människor var riktigt häftigt.
När man är på en sådan här tävling bor man i en by liknande en OS-by. Det var säkerhetskontroller varje gång man gick in och ut ur byn, det fanns en superstor matsal med mat från världens alla hörn (inklusive gratis McDonalds), massor att göra och enormt många idrottare. Överallt i hela den här lilla byn står det även kylskåp fyllda med vatten, Coca Cola, Powerade och massa annat. Under perioden vi var där var det extremt varmt och jag är väldigt bra på att dricka massa då, vilket inte alltid är jättebra när man tävlar i en viktklass. Mer om detta vid ett senare tillfälle. 🙂 Invägningen gick i alla fall bra och mina resultat blev 78-103, svenskt rekord i stöt då. En galet kul tävling!
Hela Universiaden var verkligen något speciellt. Om man räknar in allt runt omkring en tävling så är detta det bästa minnet jag har från en tävling. Om jag någon gång får uppleva något liknande igen så kommer det att vara på OS, och det siktar jag mot.
Alla ni som får möjligheten att åka på en Universiad, gör det! Ni kommer inte att ångra er. 

2013-07-06 17.25.42 2013-07-06 17.25.15 2013-07-06 19.45.15 2013-07-06 19.45.25 2013-07-06 20.19.47 2013-07-06 23.46.23 2013-07-07 00.05.17 2013-07-07 11.56.19

IMG_5601 2013-07-07 14.59.12AngelicaRoos_glad

Mina tankar om stöt

Jag och stöt har en speciell relation, en relation som både är och har varit fantastiskt bra men även förjävlig. Vi har både slagit svenska rekord och svimmat tillsammans. Jag har bommat ut mig men också haft sjukt bra tävlingar.

Till skillnad från ryck tycker jag att man ofta kan klara sig lite längre på ren styrka i stöt. Jag har i alla fall haft lättare för stöt och jag tror att det har att göra med att det inte är riktigt lika känsligt för teknikmissar. Eller ah, till man kommer upp på riktigt tunga vikter då. Dessutom var mitt allra första svenska rekord i stöt så det är ändå lite speciellt.

Stöt består av två moment. Först är det en vändning och därefter kommer överstöten.
I perioder har jag känt mig väldigt säker och trygg i överstötarna. Jag har haft känslan att ”bara jag gör en bra vändning så stöter jag det”. Men jag har haft rejäla bakslag där också. Min värsta stöttävling (och då menar jag inte bara resultatmässigt, för det har jag haft värre, utan just känslomässigt) var VM förra hösten. Jag fick i princip kortslutning i huvudet då och jag har aldrig upplevt det innan. När jag stod upp på flaket och hade gjort vändningen och skulle stöta, var det som om jag inte kom ihåg hur man gör. Den känslan jag hade då är en av de absolut värsta känslorna jag någonsin haft. Jag kände verkligen panik. Men det går alltid att komma tillbaka och det har jag verkligen gjort. Även om just den tävlingen inte var någon höjdare så lär man sig alltid något.

Jag tycker att både ryck och stöt är otroligt roligt, det är ju därför jag håller på med just tyngdlyftning.

Angelica5

 

Innan jag skall lyfta tänker jag

Nu blev det en liten ändring i julkalendern. Egentligen skulle det ha varit utmaning idag men vi kör den imorgon istället. Så fortsättning följer..

Men vilka tankar finns då i mitt huvud innan jag ska lyfta? Det beror faktiskt lite på, eller framförallt beror det på om det är tävling eller träning. Men oftast måste jag tänka på att ta det lugnt i starten och därefter är det bara att köra. I alla fall när det är på tävling. Jag brukar även snacka lite med mig själv och säga typ ”kom igen nu” och ”det är lätt”.

5818.2_5

På träningar kan jag ibland föreställa mig en bild på något som jag verkligen vill uppnå och tänker att jag måste klara detta lyft (kan vara allt från knäböj till ryck) för att nå dit. Det kan handla om allt möjligt, men det kan exempelvis vara så att jag ser OS-ringarna framför mig i taket eller att jag måste klara just detta lyftet för att ta medalj på en stor tävling. Det triggar mig.
Ibland har jag lite för många tankar i huvudet på samma gång vilket inte är helt optimalt min del. Då gäller det att ha någon som säger till vad jag ska tänka på, helst precis innan lyftet.
Under vissa tävlingar vet jag att jag har haft tankarna på helt andra ställen. Någon gång tänkte jag ”oj, usch vad mycket det regnar ute nu”. Det var inte min bästa tävling.

5818.2_024

Det var onekligen roligt när…

…Mathias skulle göra ”flaggan” dagen innan en lagSM-final och ja, det blev väl kanske inte riktigt så bra. Han visade mer hur man inte ska göra. Annika är framme och ska lära honom och Mathias försöker. När Mathias gör något så ger han ofta 100 % och ibland blir det ganska så brutalt. Jag kan se det här klippet om och om igen och jag skrattar lika mycket varje gång. 😀

Jag är i och för sig en person som oftast är väldigt glad och skrattar mycket. Jag har nästa alltid väldigt roligt, det händer liksom saker hela tiden. Jag tror att anledningen till det är att jag har så ofantligt underbara, goa och roliga människor i min omgivning som gör livet galet bra.

Om jag hade satsat på en annan idrott skulle det vara…

…gymnastik. Jag har friidrottat, kommit fram till att jag inte blev så bra som jag ville eller trodde. Men jag älskar fortfarande friidrotten, det är enormt roligt. Handboll har jag också spelat ett tag men blev tyvärr ingen superstar där heller. Jag kan dock sakna att spela matcher ibland, även om det var på stenåldern jag spelade sist.

100_lagSMkval_DSC1469

Men gymnastik, det har jag aldrig testat ordentligt och jag tror att det hade varit enormt roligt att hålla på med. Kanske är jag lite för klumpig för sporten men det hade jag väl fått träna bort 🙂 Jag är sjukt imponerad av alla gymnaster, det ser så enormt häftigt ut. Dom är så starka, har sådan kroppskontroll och är så sjukt smidiga. Det är coolt att se.

Fast jag skulle kunna tänka mig hur många andra sporter som helst också. Det är ju så sjukt roligt med idrott! Jag tror till exempel att brottning också hade varit grymt kul. Jag tänker att gymnastik, brottning eller något sådant skulle kunna passa mig eftersom jag är liten, stark, relativ rörlig, snabb, explosiv och framförallt för att jag tycker att det är jäkligt roligt. Jag tror i och för sig att jag hade tyckt att det mesta är roligt, allt förutom typ långdistansgrejer.

Sofia-1000gymnast-5184-3456-wallpaper

För 5 år sedan såg jag ut såhär…

Jag är ju 25 år nu och det känns som om jag har sett ungefär likadan ut sedan jag var typ 12. Ok, jag har väl lite mer muskler och ser väl lite äldre ut (ibland i alla fall) idag än för 5 år sedan. Jag har inte supermånga lyftarbilder på mig från 2009 och på de som finns är det lite halvbra kvalitét på. Jag slänger in två bilder från 2010 också, bara för att det är kul.

 

Från mitt allra första mästerskap, JEM som gick i Landskrona. Mitt resultat här blev 70 kg i ryck och 80 kg i stöt.

1924118_1033118208412_5383972_n 1924118_1033118128410_4958030_n 1924118_1033118248413_8108119_n 3236_81235550853_5163975_n

Den här bilden är från ett JNM som avgjordes i Danmark. Det är här 65 kg på stången. 1917262_169154560853_7267349_n

Den här bilden är från en landskamp 2010. Landskamp 2010

Jag, Anton och Rebecka.  59933_432683268294_7710484_n

Min första lyftartävling

Jag började med tyngdlyftning i början av 2009. Det var Staffan, min nuvarande tränare, som hade lyckats få med sig både mig och Rebecka till Mosseberg. Då tränade jag bara lyftning någon gång i veckan. Jag gjorde min första lyftartävling ganska kort efter att jag hade börjat träna, det var antingen någon gång i februari eller mars.

Den allra första gången jag tävlade var jag med på en serietävling, eller jag var med fast utom tävlan. Jag har fått höra nu i efterhand vilken enormt dålig koll jag hade på allt med hur en tävling går till. Alltså, verkligen noll koll. Kan tänka mig att Annika, Lena, Martin och Staffan tyckte att jag var en aning jobbig. 😉 Jag tyckte till exempel att det var jättekonstigt att man inte fick sänka vikten om man inte klarade den vikten man hade valt.

Under den här tiden hade inte ord som trikå och lyftarskor riktigt kommit in i mitt ordförråd än. Vad skulle man med det till när man kunde tävla i tights, t-shirt och gympaskor?Resultaten då? Ja, kanske runt 55-60 i ryck och 70-75 i stöt.

Jag kommer ihåg att det var under den här tiden som Annika och Lena slog svenska rekord på typ varenda tävling och att jag och Rebecka tyckte att det var riktigt coolt att se dom lyfta. Stjärnorna systrarna Berntsson liksom.
Jag tyckte i alla fall att det var superroligt att tävla och jag blev charmad av tävlandet och är helt fast sedan dess. Det är helt enkelt så enormt roligt!

Jag, Lena, Annika och Martin på mitt andra lag-SM. 2010.
Ett lag-SM där den viktigaste diskussionen handlade om vilken färg kebabsås har.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Pluggdag

Idag har kaffebryggaren gått varm och kaffekoppen varit min bästa vän. Jag dricker enormt mycket mer kaffe under de dagar jag verkligen sitter och pluggar, framförallt när jag har hemtenta (typ nu). Den här dagen behövde jag verkligen eftersom det har varit en hel del annat i veckan som gjort att jag inte hunnit skriva så mycket.

2014-11-23 16.20.05 2014-11-23 16.27.21

Det var dag 2 på GM idag och det gick grymt bra för flera mossebergare. Jag har även sett och hört att det har gått superbra för massa andra lyftare runt om i landet (det är Svealands och Norrlands nu också) och det är så enormt roligt! Hur glad blir man inte när det finns så många duktiga idrottare??
Snart är det även dags för Carita, Cornelia och Emma att tävla på JEM och U23-EM. Cornelia och Emma tävlar på tisdag och Carita på torsdag. Jag kommer att sitta som klistrad framför datorn och heja på dom. Det kommer att sändas via den här länken: http://www.easywl.com/results/Jpopup3.php

Igår kväll träffade jag Emelie, Jesper och Jakob och hade det jättetrevligt. Mysiga familjen!

2014-11-22 21.12.15 2014-11-22 21.12.14

Jag förstår varför…

…jag håller på med den sporten jag gör. Det var så otroligt roligt att tävla igen. Jag blir så lycklig! Jag har verkligen saknat känslan man får på en tävling. Det är verkligen något speciellt och går inte riktigt att få genom något annat. Inte för min del i alla fall.
Dagens tävlingsplan var främst att göra en bra tävling och ha riktigt kul, och det hade jag verkligen. Det var så många runtomkring som bidrog till en grym tävling. Alla mossebergare som var där och hejade, hjälpte till under uppvärmningen, skrattade och lyfte grymt, ni är verkligen guld värda! Varenda en!

En andra plan för dagen var att göra EM-kval vilket innebar att jag max fick väga 58,9 kg och behövde lyfta 185 kg. Jag trodde till en början att kroppsvikten var superlugn men när jag kom till Jönköping i morse visade vågen 59,1. Typiskt! Men jag satte mig i bastun en liten snabbis och vips så var jag nere på 58,75.
Jag har inte gjort så många hela lyft på länge så tajmingen, framförallt i vändningarna, har inte kommit tillbaka riktigt. Å andra sidan kände jag med desto mer säker i rycken vilket är skönt. Innan tävlingen hade jag bestämt vilka vikter jag skulle gå på och jag satte sedan lyften precis som planerat. En tävling med relativt lätta, bra och säkra lyft. Men det bästa av allt är nog att kroppen känns bra och att jag hade roligt.

2014-11-22 16.06.11

Alla mossebergare gjorde en bra tävling. Spana in Mossebergs blogg för att få läsa mer om allas prestationer. Det blev kanske en aning spridda resultat men överlag var det grym lyftning. Det var framförallt på damsidan som personliga rekord och SM-kval slogs lite här och var. Även Jonas Hilmersson gjorde en grym tävling med massor med pers. Superbra lyft alla idag! I morgon är det dags för de tyngre herrklasserna. Lycka till!
Förresten, kolla den här fina utsikten. Gick en promenad efter tävlingen. Så härligt!

2014-11-22 14.14.06