5:a i Europa

Idag är det fredag. Det är den 15 april och alltså min födelsedag. Wiiiihoooo! Jag älskar att fylla år! 😀
Men nu har det gått tre dagar sedan jag tävlade på EM. De tre dagarna har gett mig lite perspektiv på det hela, fått mig att känna mig mer och mer stolt över min prestation på EM. Jag är mer nöjd och börjar redan bli sugen på att förbereda mig för att bli ännu bättre och tävla mot eliten igen. För fan, jag är femma i Europa liksom! Femma på ett EM som är det hittills största. Det är ändå coolt.
Det här har varit en tävling som jag verkligen har längtat till, jag har sett fram emot att åka till Förde i Norge och fightas om topplaceringar med europaeliten. Jag har längtat, känt lycka och glädje efter att få lyfta på ett stort mästerskap igen. Jag har känt mig stark under hela den sista tiden, eller egentligen hela våren. Träningen 2016 har varit tuff på många plan, det har varit mycket träning, många läger, mycket svett och jag har haft både riktiga dalar och toppar. Jag har verkligen kämpat och jag har gjort det med en enorm vilja, glädje och ett driv för att jag vill bli bättre. Jag tycker att den här tuffa träningen absolut har gett resultat, ju närmare tävlingen jag har kommit desto bättre har både den fysiska och mentala formen och styrkan blivit bättre.
Rycken på EM kändes verkligen kanon. Jag tycker själv att jag har hittat vissa viktiga ”nycklar” den här våren när det kommer till rycken. Det är fler och fler ryck som känns sådär grymt bra och det är känns mycket mer stabilt än vad det har gjort innan. Men tyvärr slarvar jag fortfarande ibland och tyvärr missade jag mitt andra försök i ryck, men jag tog sista. Så jag fick med mig två ryck, ingångsvikten på 85 kg och mitt tredje försök på 87 kg och blev sexa i ryckmomentet. 87 kg var även svenskt rekord!
Sen var det stötarna, min favoritgren. Grenen där jag hade målet och siktet inställt på en medalj. Uppvärmningen kändes kanonbra, körde upp till 108 och den satt som en smäck. Som Bijan sa ”med den där stöten skulle vi kunna sätta 115 kg som ingång”. Jag har känt mig stark och säker även i stötarna, jag har gjort fler lyft på lite tyngre vikter vilket har varit riktigt bra tycker jag. Jag gick in på 110 kg, vände den lätt men sen är jag sådär sjukt slarvig, eller nästan lite nonchalant, och bommade överstöten. Verkligen tvärbommade. Min enda tanke då var ”helvete”. Jag kände mig lite smått frustrerad och det blev ett omförsök och då satte jag den. Jag tror att jag kom ur min lilla bubbla här för sen tvärbommade jag även vändningen på 114 kg. Åååå, jag kan ju så himla mycket mer och det var nog det som jag var mest frustrerad över. Men man ska ju prestera när det gäller också, det räcker inte med att veta att jag egentligen kan utan jag vet att jag måste göra det på rätt tävling också. Direkt efter tävlingen var jag så enormt besviken. Det var första gången jag grät direkt efter en tävling. Det är enormt svårt att beskriva den här känslan om man inte upplevt den själv.. Idrotten i ett nötskal.
Nu känns det dock mycket bättre och jag har bestämt mig för att bli ännu bättre! Kanske hade jag inte världens bästa förutsättningar den här gången (heller…) med tanke på att jag haft/har problem med en handled. Så nu ska jag pausa lite i lyftningen, eller pausa handleden, och rehaba ordentligt, bli starkare och förbereda mig på ett nytt tufft år. Ingenting är omöjligt och jag vill verkligen detta. Jag tycker lyftning är så himla roligt!  Men först ska jag fira min födelsedag ordentligt 😀

Angelica Roos, Mossebergs AK, klass 58, ryck, svenskt rekord 87 kilo,

Foto: Deca Text & Bild

Angelica Roos, Mossebergs AK, klass 58, ryck, svenskt rekord 87 kilo,

Foto: Deca Text & Bild

Angelica Roos, Mossebergs AK, klass 58,  Jim Gyllenhammar, coach, förbundskapten,  höga fem, high five,

Foto: Deca Text & Bild

Angelica Roos, Mossebergs AK, klass 58,

Foto: Deca Text & Bild

träningen_2599

Foto: Deca Text & Bild

EM-läger

Då är jag återigen hemma i Göteborg efter en veckas landslagsläger. Den här gången har vi varit nere hos Eleiko i Halmstad, så otroligt grymt och lyxigt ställe att träna på. Hela EM-truppen har varit på plats, både aktiva och coacher. En del har varit med hela veckan och andra har varit med på allt från något pass till ett gäng dagar. Det har verkligen varit hur bra som helst och jag har haft jätteroligt. Träningen har i det stora hela gått väldigt bra, jag börjar känna mig i riktigt bra form nu. Det har varit toppen att träna tillsammans med resten av gänget som ska iväg på EM i och med att alla är supertaggade och det gör att vi höjer varandra ännu mer. Jag önskar att vi kunde vara iväg på läger ännu mer än vad vi är idag. Den här våren har jag i och för sig varit iväg på läger relativt mycket men jag tycker också att det ger mig massor och att jag har utvecklats mycket på det. Att vara iväg och bara träna, chilla, äta, umgås, sova och vara omringad av härliga människor som har liknande mål som en själv är verkligen guld värt.
Det känns dock tomt här hemma nu, som alltid när man kommer hem efter att ha tillbringat så mycket tid med massa människor 24/7. Det blir lite som en andra familj i en vecka liksom. Men på fredag åker jag till Triss i Stockholm och på lördag bär det av mot Förde i Norge och EM!! Mysigt! 


 

   Angelica Roos, Mossebergs AK, träningsdagbok

Foto: Deca Text & Bild

Angelica Roos, Mossebergs AK,

Foto: Deca Text & Bild

Angelica Roos, Mossebergs AK, Jim Gyllenhammar, förbundskapten,

Foto: Deca Text & Bild

 

Tävling i Göteborg!

Jaaa, äntligen! Serieomgång 4 kommer att avgöras i Göteborg, vilket är så otroligt roligt. Tävlingen kommer att vara den 23 april hos Crossfit Backaplan och det kommer förhoppningsvis bli hur bra som helst. Så kom och heja på oss alla mossebergare nu när vi äntligen har en tävling i Göteborg! 🙂

Igår kväll var jag, Rebecka, Martin, Knut och Staffan ute på Fysiken crossfit och körde ett träningspass. Det var massor med folk som tränade, både crossfit och lyftning, vilket verkligen var jättekul. Jag tycker om att träna på lite olika ställen och med nya människor, det ger liksom lite extra inspiration på något vis. Jag kände mig väldigt trött i kroppen, framförallt i benen, igår men det gick ändå ok att rycka och stöta. Jag hade ett ”klassiskt tyngdlyftarpass” med hela lyft och känner mig ändå ganska nöjd med hur passet gick trots att jag kände mig trött i både kropp och huvud. Idag är det långfredag och vilodag.

  

Omgång 3

Åh vad jag har haft en riktigt superbra helg i Kalmar, så mysigt. Det var dags för serieomgång 3 och den skulle genomföras i Kalmar. Det var ganska länge sedan jag tävlade för Mosseberg insåg jag, senast var nog SM. I höstas på DM och Götalands var jag av olika anledningar inte med och de två första serieomgångarna har jag inte kunnat lyfta på grund av handleden. Så nu var det äntligen dags igen! Jag var faktiskt lite nervös men mest kände jag glädje av att tävla tillsammans med laget. När vi väl värmde upp kände jag mig fokuserad, peppad och ganska lugn, men lugn på ett bra sätt liksom. Den här tävling skulle ju vara lite av ett test för min del, ett test och se hur handleden skulle må och bara få göra tävlingslyft igen. Jag gick 82-85-88 i ryck och missade sista rycket. Men fan, det kändes ändå bra och ganska stabilt. I stöt blev serien 108-112-117 men bommade överstöten på 117. Men jag vände det i alla fall! Tyvärr kände jag att jag tvekade i överstöten och då är det typ kört. Jag är hur nöjd som helst med tävlingen och det var så skoj att tävla igen. De andra mossebergarna lyfte så himla bra, grymma! Och stort tack Kalmar för en grymt bra fixad tävling.

Efter tävlingen stannade jag kvar och umgicks med släkten och hade det allmänt supermysigt. Jag hann till och med äta kroppkakor, som jag har längtat! Dom smakade så otroligt delikat! 😀

   
 

Blod, svett, tårar och skratt

Nu är jag hemma och mellanlandar några dagar innan det bär av igen. Det är en del resande den här våren, vilket jag tycker är jätteroligt. Veckan här hemma ska optimeras med träning, plugg och häng med familj och vänner innan jag på fredag, direkt efter ett seminarium, åker till Kalmar för att på lördag tävla serieomgång 3 med Mossebergs damlag. Wiiiiii, det ska bli så roligt!
Veckan i Madrid har varit otroligt rolig, bra, tung och lärorik. Det har på riktigt varit en hel del blod, svett, tårar och skratt under den här veckan. Jag har fightats på med fler lyft än vad jag har kört på länge, vilket har inneburit både mentala och fysiska toppar och dalar. Jag har ju haft problem med min handled ganska länge men den har de två-tre senaste veckorna känts enormt mycket bättre. Men handleden har ju gjort att jag inte har kunnat rycka och överstöta på några månader så nu när jag har börjat lyfta igen så går det lite upp och ner, framförallt när det gäller känslan och tajmingen. En del träningspass den här veckan har gått så jävla bra tycker jag. Jag har verkligen ”hittat” en hel del saker i min lyftning, saker som gör att lyften blir så ofantligt lätta och bra. Den känslan är så nice. Jag har dock även haft jättejobbiga pass där jag kämpat och jobbat på med vissa saker men jag kommer inte alls hela vägen fram. Det är så enormt frustrerande att veta att jag kan, veta hur jag ska göra, veta hur det ska kännas men att jag ändå inte kan få till det. Åh vad jag vill så otroligt mycket ibland! Vill få till det, vill hitta rätt, vill kunna! En del träningspass har gjort mig galet frustrerad medan andra har gjort mig mycket mer självsäker. Men jag tror att känslan och ”det rätta” kommer komma mer och mer nu när jag kan träna tyngdlyftning ordentligt igen. De flesta människorna tror nog att jag alltid är väldigt glad, positiv och skrattar konstant men så är det tyvärr (!!) inte. Även jag kan bli förbannad, arg, ledsen och besviken, vilket är något som Jim och Patricia faktiskt har fått uppleva det här lägret. Just nu är jag jätteglad men är dock lite småbitter över att min resväska inte kom med flighten men den kommer förhoppningsvis hemlevererad redan imorgon. 🙂

 

  
  
  
   

 

EM-truppen 2016

Nu är EM-truppen klar. Vi kommer att bli många svenskar som åker, hela åtta stycken totalt fördelat på sex tjejer och två killar, vilket är så sjukt roligt! Läs mer på förbundets hemsida.

Jag kommer att tävla tisdagen den 12 april, det vill säga om ungefär 4,5 veckor. Så här ser det ut i min grupp i dagsläget. Jag vet att vissa resultat inte stämmer men jag tror att det kommer bli ett fantastiskt spännande och roligt mästerskap.

Startlista EM 2016

Träningsläger i Madrid

Har helt glömt bort att skriva nu under de dagarna vi varit här i Madrid på träningsläger, men det är i alla fall riktigt bra här. Vi reste hit i söndags och ägnade den dagen åt att hitta här i Madrid. Tydligen ville inte GPSen riktigt samarbeta med oss och vi hade väl inte riktigt så bra koll heller. Vi har lyckats köra ganska mycket fel men nu börjar vi faktiskt hitta väldigt bra måste jag säga. Första dagen tog det väl närmare 45 minuter för oss att åka från hotellet till träningen. Samma sträcka tar ”nu för tiden” typ 6 minuter. Träningen här går bra, vi har hittills kört fem pass och har tre kvar. För min del har det varit både bra och mindre bra pass, eller de mindre bra träningarna har väl mest varit för att det har varit mycket ”tänkarträning”. Men jag tycker att jag har något på gång, hittar liksom mer och mer en bra känsla i lyftningen. Det är dock fortfarande lite ovant i ryck och framförallt överstöt men det kommer lösa sig 🙂
När vi var tillsammans och tränade med det polska landslaget så var det endast damlandslaget som var där. Här i det spanska laget kör killarna och tjejerna tillsammans så det är lite mer som hemma. Det är dock lite mer konkurrenskänsla här i det spanska laget tycker jag. Alla är sjukt duktiga och man blir jäkligt inspirerad av att se de lyfta. Jag tycker verkligen att det ger enormt mycket att vara iväg så här och köra tillsammans med ett annat landslag, ett landslag som har lyftare som lyfter ännu mer än vad man själv gör. För min del är det väl ändå lite lyxigt att jag på hemmaplan har både Triss och Carita som lyfter mer än vad jag gör och hjälper mig att putta upp drömgränserna. Men det är ändå nice att se ännu fler tjejer lyfta mycket, det gör verkligen det omöjligt möjligt. Lätt möjligt.

Förutom att träna har vi även gått runt lite här inne i centrala Madrid, druckit kaffe i solen och försökt få lite vårkänsla (dock svårt när det är lite för kallt..) och idag på vår vilodag åkte vi iväg till ”The Valley of the Fallen”, Franco’s grave. Det var sååå sjukt stort, svårt att få med det på bild men allt var verkligen enormt! Sen har vi haft lite märkliga matupplevelser här också. Vi har fått in enbart en stor tallrik med ris till förrätt och ett helt simpelt enkelt vanligt äpple tillsammans med kniv och gaffel till efterrätt. Lite märkligt ändå måste jag säga.


  
  

  
  

DNAmic och Svenska Spel

Jag var och hämtade ut två paket på posten idag. Det ena var från Skins med deras nya tights DNAmic som jag hade beställt. Dom känns verkligen supernice! Det andra paketet innehöll en telefon och en selfiestick från Svenska Spel eftersom jag, tillsammans med Triss och Jim, ska ”äga” Svenska Spels Instragramkonto mellan den 9-13 mars. Det innebär alltså att vi kommer att lägga upp bilder och filmer på Svenska Spels konto under den här perioden så att fler ska få vara med och se hur det är att vara tyngdlyftare. Vad gör vi? Hur tränar vi? Hur ser det ut när två personer som går på diet ser coachen köpa ett rejält paket glass? Under den här tiden kommer vi att vara på träningsläger i Madrid och träna tillsammans med spanska landslaget. Det ska verkligen bli så roligt och jag är sjukt taggad inför detta! 😀

  

Nya skor

Idag körde jag för första gången i mina nya bebisar, alltså mina nya lyftarskor. Dom invigdes på Fysiken Kaserntorget där det var alldeles lagom mycket folk och första grejen jag körde var den fruktade övningen knäböj fram. Just knäböj fram och jag har väl inte riktigt varit bästa vänner de senaste och nu när mina ben tydligen har gått i ide så var jag inställd på att det skulle bli ett riktigt tufft pass att ta sig igenom. Kanske var det bra så att jag verkligen fick ladda mentalt för detta pass och intala mig att jag skulle klara det. Jag körde treor upp till 117,5, det gick men det var lite småtrögt. Så nöjd att jag tog mig igenom det! Jag körde även ryckdrag från position 2, typ min sämsta position. Efteråt åkte jag till Viscus och Simba fixade lite massage på mina ben, så sjukt välbehövligt! 🌟