Idag är det fredag. Det är den 15 april och alltså min födelsedag. Wiiiihoooo! Jag älskar att fylla år! 😀
Men nu har det gått tre dagar sedan jag tävlade på EM. De tre dagarna har gett mig lite perspektiv på det hela, fått mig att känna mig mer och mer stolt över min prestation på EM. Jag är mer nöjd och börjar redan bli sugen på att förbereda mig för att bli ännu bättre och tävla mot eliten igen. För fan, jag är femma i Europa liksom! Femma på ett EM som är det hittills största. Det är ändå coolt.
Det här har varit en tävling som jag verkligen har längtat till, jag har sett fram emot att åka till Förde i Norge och fightas om topplaceringar med europaeliten. Jag har längtat, känt lycka och glädje efter att få lyfta på ett stort mästerskap igen. Jag har känt mig stark under hela den sista tiden, eller egentligen hela våren. Träningen 2016 har varit tuff på många plan, det har varit mycket träning, många läger, mycket svett och jag har haft både riktiga dalar och toppar. Jag har verkligen kämpat och jag har gjort det med en enorm vilja, glädje och ett driv för att jag vill bli bättre. Jag tycker att den här tuffa träningen absolut har gett resultat, ju närmare tävlingen jag har kommit desto bättre har både den fysiska och mentala formen och styrkan blivit bättre.
Rycken på EM kändes verkligen kanon. Jag tycker själv att jag har hittat vissa viktiga ”nycklar” den här våren när det kommer till rycken. Det är fler och fler ryck som känns sådär grymt bra och det är känns mycket mer stabilt än vad det har gjort innan. Men tyvärr slarvar jag fortfarande ibland och tyvärr missade jag mitt andra försök i ryck, men jag tog sista. Så jag fick med mig två ryck, ingångsvikten på 85 kg och mitt tredje försök på 87 kg och blev sexa i ryckmomentet. 87 kg var även svenskt rekord!
Sen var det stötarna, min favoritgren. Grenen där jag hade målet och siktet inställt på en medalj. Uppvärmningen kändes kanonbra, körde upp till 108 och den satt som en smäck. Som Bijan sa ”med den där stöten skulle vi kunna sätta 115 kg som ingång”. Jag har känt mig stark och säker även i stötarna, jag har gjort fler lyft på lite tyngre vikter vilket har varit riktigt bra tycker jag. Jag gick in på 110 kg, vände den lätt men sen är jag sådär sjukt slarvig, eller nästan lite nonchalant, och bommade överstöten. Verkligen tvärbommade. Min enda tanke då var ”helvete”. Jag kände mig lite smått frustrerad och det blev ett omförsök och då satte jag den. Jag tror att jag kom ur min lilla bubbla här för sen tvärbommade jag även vändningen på 114 kg. Åååå, jag kan ju så himla mycket mer och det var nog det som jag var mest frustrerad över. Men man ska ju prestera när det gäller också, det räcker inte med att veta att jag egentligen kan utan jag vet att jag måste göra det på rätt tävling också. Direkt efter tävlingen var jag så enormt besviken. Det var första gången jag grät direkt efter en tävling. Det är enormt svårt att beskriva den här känslan om man inte upplevt den själv.. Idrotten i ett nötskal.
Nu känns det dock mycket bättre och jag har bestämt mig för att bli ännu bättre! Kanske hade jag inte världens bästa förutsättningar den här gången (heller…) med tanke på att jag haft/har problem med en handled. Så nu ska jag pausa lite i lyftningen, eller pausa handleden, och rehaba ordentligt, bli starkare och förbereda mig på ett nytt tufft år. Ingenting är omöjligt och jag vill verkligen detta. Jag tycker lyftning är så himla roligt! Men först ska jag fira min födelsedag ordentligt 😀
Angelica Roos 
Grattis till femteplatsen och på födelsedagen! Du är grymt bra 🙂 Satt klistrad och kollade på tävlingen.
GillaGilla
Gratulerer med femteplassen i EM! Du har fått en ny fan fra Norge etter mesterskapet i Førde. 😉 Jeg synes du har en veldig fin hjemmeside/blogg, og håper at du kommer til å fortsette å oppdatere denne siden selv om du også bruker Twitter/Instagram.
GillaGilla