Varför har jag inte haft några kompressionstights innan?? Det är ju hur gött som helst ju. Igår tränade jag första gången i ett par tights från Skins, ett par A200, och jag gillar det verkligen. Dom är grymt sköna och dom passade perfekt. Verkligen tummen upp för dom.  
Jag var så laddad inför gårdagens pass för jag skulle få upp och toppa i knäböj fram. Det är alltid så himla roligt att få maxa i något även om det egentligen inte alltid är superviktigt exakt hur mycket jag tar i olika övningar. Man har ju någorlunda koll på det mesta eftersom man tränar varje dag. Men är man tävlingsmänniska är det kul oavsett, det blir en extra boost. Jag trodde att jag skulle köra upp till ungefär 135 kg men trots att jag var supersugen på att maxa var jag var inte alls på topp igår. Jag fick ”nöja” mig med 126 kg som dessutom inte var aplätt. Så typiskt att när man äntligen ska maxa så är man lite småseg 🙈

Hur härligt höstväder är det inte nu förresten?

Kan jag kasta datorn i väggen? Riktigt hårt. Lite så känner jag just nu. Jag är en aning frustrerad och inte alls supertaggad på att skriva på den hemtentan som vi har just nu. Varför måste jag alltid tänka och göra det så mycket mer komplicerat än vad det egentligen är? Att liksom alltid överanalysera och överarbeta allt.
Men det som är så jäkla grymt när det känns så här är att jag har en annan huvudsakliga sysselsättning att fokusera på istället. Tyngdlyftningen. Igår gick träningen faktiskt väldigt bra. Kroppen kändes pigg men huvudet var alldeles mosigt i början av passet. Men jag laddade på och var riktigt fokuserad på varje lyft och den där mosigheten försvann. Jag bommade i och för sig ganska många lyft på en och samma vikt (nu kommer jag inte gå på den vikten mer) men lyften kändes ändå bra. Och så klarade jag ju det till slut också. Positivt! Ikväll blir det ett träningspass med en massa drag och pushpressar och imorgon är det dags att förhoppningsvis få köra på lite tyngre i knäböj fram. Roligt! 🙂

Jag har paus idag och är en alldeles ”vanlig” människa, det vill säga att jag alltså har en hel vilodag. I förrgår var jag och Ullis och tränade på Fysiken. Jag skulle egentligen köra ett allmänfyspass men kände att jag ville träna tillsammans med någon. Det slutade istället med att vi gick på tre olika pass som alla var 30 minuter. Jag går i princip aldrig på pass så det var lite roligt att prova på lite olika grejer. Vi började med att köra något som hette Fys, vilket mest var för att få lite flås. Därefter blev det ett corepass och sedan avslutade vi med triggerstretch. Alla tre passen hölls av en som heter Frida och jäklar vad grym och peppande hon var. Stort plus till henne måste jag säga! Men det roligaste var nog ändå att både jag och Ullis fick mjölksyra i axlarna när vi tränade magen… Japp, jag konstaterade då att vi är äkta tyngdlyftare.
Nu sitter jag hemma i soffan, väntar på att Emelie ska komma hit, pluggar oavsiktligt åt någon annan (alltså jag börjar söka och läsa massa information som inte är till mig själv utan till någon annan, så stupid egentligen) och suktar efter chokladpraliner. Framförallt gör jag nog mest det sistnämnda. Hur kan man älska choklad så mycket??

Nu är det mindre än fem veckor kvar till VM. Hörde ni, mindre än fem veckor! Det känns både lite skrämmande (jag är ju inte redo än, fast är man någonsin det?) och samtidigt superroligt. Jag börjar verkligen längta efter att få tävla igen. För lite mer än två veckor sedan var jag ju med och hejade och coachade på DM och om drygt lika långt tid till är det dags för Götalands. Ännu en tävling som jag inte kommer vara med på eftersom det endast är två veckor innan VM.
I vanliga fall brukar jag i princip alltid vara med på dessa lokala tävlingarna. Jag tycker det är roligt att åka ut och träffa alla svenska lyftare oavsett vilken nivå man är på. Sedan tänker jag att det både är viktigt och betydelsefullt att jag, som faktiskt är ute och tävlar på EM och VM, är med på de tävlingarna också för att inspirera andra. Liksom visa upp att jag är en riktig person och inte bara någon som det står lite om emellanåt på förbundets hemsida eller som syns på klipp på Instagram. Som jag har nämnt tidigare har jag haft en otrolig fördel av att ha haft systrarna Lena och Annika att inspireras av i princip varje träningspass. Att ha haft sådana personer så nära har varit en riktig lyx för det är långt ifrån hur alla andra har det. Så eftersom jag själv tycker det är roligt, häftigt och inspirerande att se, prata med och tävla med andra duktiga lyftare vill jag också kunna ge det samma tillbaka.

Idag fick jag ett riktigt sug efter att rycka. Så himla nöjd att jag fick köra det på träningen. Jag vet inte var det där sugen kom ifrån faktiskt. Kanske är det för att jag vet att det börjar närma sig tävling? Och det där suget efter att få tävla mer och mer börjar komma? Tävlingssuget hinner säkert lägga sig lite igen för att sedan bli enormt. Så är det alltid 🙂

”Man märker när du pluggar Angelica. Då uppdaterar du din blogg”.

Japp, så är det nog. Den senaste tiden har jag dock varit väldigt dålig på att skriva här. Men det har liksom saknats både tid och inspiration till att skriva. Dessutom har kameran på min telefonen slutat att fungera så det blir inga enkla snabba bilder heller. Men nu sitter jag och försöker skriva lite på en inlämning som ska in imorgon och kände helt enkelt att jag ville uppdatera här istället. 🙂
På dagens träningsprogram hade jag bland annat tunga i ettor i knäböj. Som jag har längtat och tjatat om att få gå upp och testa på lite tyngre vikter! Jag har liksom aldrig någonsin maxat riktigt ordentligt i varken knäböj bak eller fram. Även om det egentligen inte spelar superstor roll, jag vet ju att jag är ganska stark, så är det ändå roligt att testa lite. Idag körde jag upp till 145 kg, sen tyckte Staffan att jag inte skulle gå högre. Det är ett pers med 10 kg och jag har aldrig testat på tyngre. Men jag tror allt att jag har ett gäng kg till. Det var inget maxmax så att säga. Men mysigt!
Nu får jag väl återgå till plugget.

I fredags åkte jag upp till Stockholm för att spendera hela helgen där tillsammans Carita, Jim, Staffan och med massa idrottare. Lördag-söndag var det nämligen dags för årets YOC. Men att åka till Stockholm på lördag och sedan hem på söndag kändes så kort så jag och Carita passade på att åka dit redan i fredags för att både hinna umgås och träna lite mer tillsammans. Det ger så mycket mer än vad man tror. Fredagspasset avverkade vi hos Stockholms AK i deras lokal ”Gruvan”. Den påminner lite om vår källarlokal här hemma i Göteborg så jag får lite hemma feeling när jag tränar där. Jag gillar det! Vi tränade tillsammans med Erik, vilket alltid lika kul! Efter träningen drog Erik och Rickard med oss till deras stammisställe, Lokes bar. Det är en restaurang som drivs av Hoa-Hoa så extra bra lyftarmat var det där.

Lördagen och söndagen har bara flugit iväg, men jag har haft det roligt. Det har varit fullt upp från morgon till kväll, tre träningspass (varav ett pass med fystester) på lördag och två träningspass på söndag innan hemfärden. Vi har däremellan haft föreläsningar, umgåtts och pratat med de andra idrottarna och jag tycker nog att det här var den bästa YOCen som jag har varit med på. Allt har liksom bara rullat på, allt har fungerat hur bra som helst och det har funnits massor av inspiration från alla andra toppidrottare. I år var även min hemmatränare Staffan på plats hela helgen under samtliga träningar och tester vilket jag tycker var superroligt. Han gjorde det riktigt bra och peppade både mig och Carita. Min söndagsträning gick förvånansvärt bra. Jag trodde jag skulle vara riktigt seg i benen efter löpningen dagen innan men trots att klockan bara var halv nio gick passet bra. Fick till några riktigt bra ryck, där framförallt känslan och rytmen var grym. Jag gjorde ”en Erika”, som innebär att man under lyftet lite förvånat och glatt utbrister ”DEN var bra”!

Jag har sagt det innan och jag säger det igen. JAG ÄLSKAR CHOKLAD!
Just nu sitter jag mätt och belåten efter frukosten och tittar på Nyhetsmorgon. Det är både mysigt och lyxigt att kunna ha en sådan här lugn start på morgonen ibland. Men för att återgå till choklad… Dom pratade om just choklad och chokladfestivalen på Nyhetsmorgon och har en massa olika chokladgrejer i programmet. Jag kanske borde bli typ chokladambassadör?

Nu ska jag sätta mig och försöka göra så mycket som möjligt av veckans plugg för jag vet att det kommer bli lite gjort i helgen. Imorgon åker jag till Bosön och är där på YOC (youth olympic camp) för att göra tester, träna och umgås. Ska bli så roligt att träffa Carita igen också! Haha, och ja det är lite roligt att jag ska på ett läger som heter ”youth” när jag är 26 år.

Alltså shit, jag är så sjukt glad och det känns så häftigt att jag är en av de elitidrottare som i år får ta del av RF:s och Svenska Spels elitidrottsstipendium. Wiiiiii!
Det är ett stipendium som delas ut varje år till elitidrottare på landslagsnivå som pluggar minst halvfart på universitet, högskola eller postgymnasial utbildning. I år var det totalt 75 stycken som fick stipendiet. Det här var verkligen inte något som jag hade räknat med, jag trodde det verkligen inte. Därför känns det extra roligt! Stipendiet kommer att vara till stor glädje det kommande året och är mer än välbehövligt i livet som elitsatsande tyngdlyftare.
Jag är sjukt tacksam och otroligt glad! 🙂

Läs mer om elitidrottsstipendiet här.

Dubbelt upp på dagens träning. För det första så var vår underbara söta härliga Ullis där igen. Som jag har saknat henne! Alltså på riktigt. För det andra så var min andra träningshälft Rebecka på plats och lyfte. Hon hade med sig en liten present till mig, så himla gulligt! Det var ett ljus med texten ”Du är stark” som jag fick order om att tända inför varje tävling. Så nu måste (???) jag nog ta med mig det till Houston i november när det är dags för VM så att jag får lite extra styrka innan det är dags att lyfta. Det är två tjejer det som ger en massa positiv energi och sprider så mycket glädje.

Kommer ni ihåg att jag emellanåt (eller ah, det har väl hänt 3 gånger nu tror jag) ”skallar” stången och får en supermegastor bula mitt i pannan? Hur som helst så har en bild på min och två andra tjejers tjusigt klantiga bulor tydligen hamnat på Tyngres Instagram. Haha, man ska ju ändå dela med sig av sin klantighet.

Det har kommit ett gäng regeländringar inom svensk tyngdlyftning. Bland annat har damernas kvalgränser till SM höjts med några kilo i varje viktklass. Jag har för mig att kvalet i 58:an tidigare var runt 117 kg och den gränsen har nu höjts till 125 kg. I klass 63 är det nya kvalet 135 kg. Dessutom kommer damlagen framöver att bestå av 4 tjejer istället för 3. Jag tycker att det är superkul att man har valt att göra en sådan förändring eftersom det innebär att sporten hela tiden växer och att vi blir allt fler tjejer. Tummen upp för det!

Här hittar ni en sammanfattning av de stora ändringarna som förbundet har beslutat om.