Nu är det mindre än fem veckor kvar till VM. Hörde ni, mindre än fem veckor! Det känns både lite skrämmande (jag är ju inte redo än, fast är man någonsin det?) och samtidigt superroligt. Jag börjar verkligen längta efter att få tävla igen. För lite mer än två veckor sedan var jag ju med och hejade och coachade på DM och om drygt lika långt tid till är det dags för Götalands. Ännu en tävling som jag inte kommer vara med på eftersom det endast är två veckor innan VM.
I vanliga fall brukar jag i princip alltid vara med på dessa lokala tävlingarna. Jag tycker det är roligt att åka ut och träffa alla svenska lyftare oavsett vilken nivå man är på. Sedan tänker jag att det både är viktigt och betydelsefullt att jag, som faktiskt är ute och tävlar på EM och VM, är med på de tävlingarna också för att inspirera andra. Liksom visa upp att jag är en riktig person och inte bara någon som det står lite om emellanåt på förbundets hemsida eller som syns på klipp på Instagram. Som jag har nämnt tidigare har jag haft en otrolig fördel av att ha haft systrarna Lena och Annika att inspireras av i princip varje träningspass. Att ha haft sådana personer så nära har varit en riktig lyx för det är långt ifrån hur alla andra har det. Så eftersom jag själv tycker det är roligt, häftigt och inspirerande att se, prata med och tävla med andra duktiga lyftare vill jag också kunna ge det samma tillbaka.

Idag fick jag ett riktigt sug efter att rycka. Så himla nöjd att jag fick köra det på träningen. Jag vet inte var det där sugen kom ifrån faktiskt. Kanske är det för att jag vet att det börjar närma sig tävling? Och det där suget efter att få tävla mer och mer börjar komma? Tävlingssuget hinner säkert lägga sig lite igen för att sedan bli enormt. Så är det alltid 🙂