Alltså herre gud säger jag bara. Jag har nu varit hemma i två dagar och idag var jag och tränade mitt första mer ordentliga träningspass sedan VM. Av någon märklig anledning kände jag för att springa (läs lunka/jogga) på löpbandet idag. Av någon ännu märkligare anledning blev det typ 5 km. Det kan låta kort men för mig som i princip aldrig springer (bortsett från de tre-fyra gånger per år som vi gör löptester) var det verkligen helt otippad att jag ens skulle få för mig att springa den sträckan. Märklighet nummer tre är att det faktiskt var ganska ”gött”. Men för att min hjärna inte ska tro att den nu ska bli någon löpare så var jag tvungen att kompensera med knäböj bak efteråt också. Jag lastade på lite vikt, tänkte inte så mycket på hur mycket jag skulle ha utan jag la bara på lite. Jag körde på 115 kg och tänkte mest att ”115 kg är ju inte så mycket”. Men alltså mina ben efteråt! Helt sjukt vad trötta dom blev. Jag kunde knappt gå ordentligt efteråt. Det är märkligt (märkligt nr 4 den här dagen) hur det kan vara så stor skillnad, för en vecka sedan kände jag ju mig superstark i benen och nu håller dom på att dö.
Hur som helst så var det ändå mysigt att komma igång lite lätt med träningen igen. 🙂

Foto: Deca Text & Bild ©

Väskan är i princip färdigpackad och jag tror till och med att den ska gå att stänga. Jag ligger just nu i trosor och keps på sängen på hotellrummet och bläddrar mellan alla tusen filmkanaler. Jag känner mig enormt uppblåst, är sugen på sallad och att springa. Japp, jag känner att jag är klar med det amerikanska ätandet för den här gången.
Imorgon påbörjar vi vår resa hem. Det ska bli skönt att komma hem, jag har ju längtat efter alla mina goa där hemma. Samtidigt tycker jag att det är enormt roligt att vara iväg, jag älskar ju att träna, tävla och jag trivs så himla bra med gänget som varit med här. Det kommer bli lite tomt att gå och lägga sig själv, äta frukost själv, dricka tusen koppar kaffe själv när man gjort allt tillsammans med fyra andra i över två veckor nu.
Jag har redan börjat längta efter att köra igång med träningen igen. Jag vill förbereda mig och vara ännu bättre inför nästa stora tävling, men först ska det bli lite vila och tid att ”laga ihop mig” helt. En grej som jag verkligen ska ta tag i är min smidighet och då framförallt höfterna, vristerna och vaderna. Jag ska göra ett ordentligt försök att bli smidigare. Jag ska testa att köra ett program på cirka 20 minuter varje dag och se om det kan ge något. Triss har kört det i några veckor och tycker att det har hjälpt henne mycket så jag ska se om även jag kan bli lite rörligare.

Foto: Deca Text & Bild ©

Idrott kan vara så fantastiskt underbart men det kan även vara så otroligt jobbigt. Känslan av att prestera och få ut något av all den tid, energi och kraft man lägger ner under året på att bli bäst är så otroligt underbar och härlig. Det är svårt att beskriva och går liksom inte roligt att jämföra med något annat. Det är helt magiskt. Samtidigt kan det vara lika jobbigt, tråkigt och frustrerande när man inte får ut det man vill, kan och kämpar så enormt mycket för. Det är på riktigt så mycket blod, svett och tårar i idrottens värld. 

Det är en så ofantligt märklig känsla jag har just nu. Årets sista och största tävling är över för min del. Det är både tomt och härligt, men suget att få lyfta mer finns fortfarande där. Helst vill jag lyfta mer nu med en gång. Det här var en tävling som har varit målet det senaste halvåret. Jag har verkligen känt mig i riktigt bra fysisk form och hade på känn att det här skulle bli en grym tävling. Jag trodde att det äntligen skulle släppa lite för mig och att jag skulle få ut min kapacitet ordentligt. Att rycka runt 90 och stöta närmare 120 trodde jag absolut att jag skulle kunna göra. Men det är mer än den fysiska formen och viljan som ska sitta när det är en sådan här stor tävling. Kanske var kombinationen av att jag ville lite för mycket, var lite för nervös, hade lite dåliga erfarenheter från VM tidigare och kände mig en aning förkyld det som gjorde att det inte rikigt var min dag idag. Eller också var det bara en dålig dag för mig helt enkelt, tråkigt nog men tyvärr sant. Lyftningen stämde inte alls, det var inte ”som vanligt” ute på podiet. Jag är en riktig tävlingsmänniska och brukar i princip alltid göra bra på tävlingar, det är ju så himla roligt! Uppvärmningen kändes kanonbra. Rycken satt perfekt och därför trodde jag ännu mer på en bra tävling. Första rycket på tävlingen var väl ok med de andra två försöket var faktiskt ganska dåliga. Det hände liksom ingenting i min lyftning och det blev bara helt fel. 84 klarat och två missar på 87. Tyvärr. Sjukt besviken på mig själv gick jag av podiet och fick ladda om inför stötarna istället. Men konstigt nog så blev även stötarna märkliga. Ingång på 109, en ganska konstig vändning som slog ner mig lite men överstöten var toppen. Vi höjde till 113 där jag återigen gjorde en ganska dålig vändning och missade överstöten. Det blev ett omförsök på 113 och då satte jag den! Men det var ändå ett kämparlyft, det flög inte alls upp lika bra som det borde göra. Jag slog ett nytt svenskt rekord med 197 kg sammanlagt och det blev en 20:e plats för mig (25:a i ryck och 15:e i stöt tror jag). Jag är nöjd att jag klarade att fightas och ta igen den där stöten på 113 kg men jag är samtidigt väldigt missnöjd och besviken på mig själv och min insats. Fan, jag ville ju så mycket mer och framförallt så kan jag ju så mycket mer. Men det stämmer helt enkelt inte alltid och tyvärr gjorde det inte det för mig den här gången. Så även den bästa kan misslyckas ibland 😉😊 Eller ah, man får tänka lite så att det inte alltid går spikrakt upp. Så nu kan jag bara komma tillbaka och vara starkare och bättre än någonsin! Tack alla som har hejat, peppat, grattat och hört av er. Ni är verkligen så sjukt viktiga och bäst! Och tack alla mossebergare, tränare Staffan och coacherna Jim & Anders, guld! 🌟Nu ska jag njuta av resten av tiden här och heja på de andra två svenska brudarna som lyfter på onsdag. Jag tror allt att dom kan ta igen alla kilon jag förlorade. Så heja Sverige!! 🇸🇪

Måndagen här var riktigt varm och det var superfuktigt i luften. Det var dock ganska gött att träna och verkligen svettas ordentligt. Men när man väl hade börjat svettas så kändes det som om det aldrig tog slut. Jag hade jag vila från lyftningen i måndags så det blev ett lättare ”myspass” med lite hopp, studs och supermegalätta ryck och styrkevändningar.
Igår tränade vi sista passet i garaget, de resterande passen kommer vi att köra på en crossfit box som är lite större. Vi hade köpt med oss lite svenska ätbara saker som vi gav Tim (han som hade garaget) som tack för att vi fick träna där. Det var så himla roligt när han smakade på djungelvrål. Skrattade ganska mycket då 😀 

Vi har även hunnit med ett besök på NASA space center, vilket var ganska häftigt alltså! I mitt nästa liv ska jag upp i rymden.

Dagarna vandrar iväg och det är bara 4 eller 5 dagar (beroende på vilken grupp jag hamnar i) kvar till jag ska tävla nu. Iiii, tävlingskänslan börjar komma nu alltså!! Nu längtar jag dock rikigt ordentligt till vi ska flytta in på VM-hotellet. Jag vill få den där riktiga VM-känslan, få träna med de andra, få äta med de andra och bara vistas bland världseliten. Det gör mig så galet taggad! Tyvärr kommer jag att få vänta till på lördag morgon innan vi flyttar in där så det är några dagar kvar till dess. Ikväll (eller i natt svensk tid) kommer jag förhoppningsvis veta vilken grupp jag hamnar i. Ska uppdatera så fort jag vet!

Söndag eftermiddag och vi tre tjejer ligger just nu på hotellet och försöker hitta någon film att titta på. Det finns hur många tv-kanaler helst att välja mellan så det är typ svårt att hitta. Jim är iväg och hämtar Anders på flygplatsen men de borde vara tillbaka här om en stund.

Vi tränar i ett garage mitt i ett typiskt amerikanskt bostadsområde. Ja, på riktigt så gör vi det. Det är ganska coolt men väldigt annorlunda. Igår hade jag vilodag och passade på att vandra runt en sväng i området medan de andra värmde upp. Det är lite roligt för det ser verkligen precis ut som bostadsområden gör på alla filmer. Det står minst två stora bilar parkerade utanför varje hus, de flesta har den amerikanska flaggan hissad och gräsmattorna är välskötta. Under tiden som jag gick runt och spanade in områden trodde jag att jag hade stenkoll på var jag var men vips så var jag helt plötsligt vilse. Extremt vilse. Jag gick runt ett bra tag och allt såg ju liksom likadant ut. Men som tur var så hittade jag i alla fall till slut tillbaka. Lucky! 😄

 Idag körde vi ett träningspass mitt på dagen. Jag hade ryck och stöt upp till ungefärliga ingångsvikterna. Både kroppen och huvudet känns ok men inte alls helt hundra än. Det är som om huvudet och kroppen inte riktigt är sammankopplade och samarbetar ordentligt. Kanske tog resan lite mer på mig än vad jag trodde. Eller så är jag bara lite allmänt snurrig, som vanligt 🙂 Det positiva är att jag känner mig stark och även om det är lite otajmat i lyftningen här och där så kommer ändå ganska höga vikter upp relativt enkelt.

  
Allt är verkligen grymt här i Houston (eller ah, vi bor ju lite utanför själva downtown) MEN vad som är sjukt segt är att banta i det här landet. Det känns så fel. Jag vill ju liksom äta amerikanska pannkakor med extra allt, köpa en tvåliters bunke med glass och äta direkt ur, äta donuts, dricka gigantiska milkshakes, bre ett tjockt lager med jordnötssmör och sylt på min macka och så vidare. Min äta-och-dricka-lista här i USA kan göras oändlig eftersom det finns så himla mycket av allt. Som tur är går det att äta nyttig och god mat också så jag tror jag ska klara mig ett bra tag till.

Igår klockan 06:30 lyfte planet från Landvetter flygplats och drygt 15 timmar senare landade vi i Houston. Hela resan gick förvånansvärt smidigt. Det var korta köer genom alla säkerhetskontroller, alla bagage kom fram, allt gick så himla fort överallt och till och med den Bravojuiceförpackning som Jim glömt i ett ganska tunt ytterfack på tygväskan på det incheckade bagaget var hel och han slapp lukta juice resten av tiden här. 🙂
Jag har även ett tips till alla, ät inte ett äpple när ni ska gå igenom tullen i USA. Då får man gå igenom en extra säkerhetskontroll och blir utfrågad ungefär hundra gånger om vad man har för mat med sig och var alla andra äpplen är. De ger sig liksom inte. Men det hela avslutades med att han frågade vad mitt proteinpulver var för något och när jag sa att det var proteinpulver tyckte han inte att jag behövde det eftersom jag tydligen är så smal.
Därefter hämtade vi ut en stor hyrbil, som för övrigt är ascool och lite sådär gangsteraktigt svart med tonade rutor. Alltså i princip alla bilar här är gigantiska, alla kör sådana där megastora vans, suvar och pickups. Därefter åkte vi till lägenhetshotellet där vi ska bo den första veckan här i Houston.
Än så länge idag har vi ätit frulle, åkt runt lite i närområdet där vi bor och käkat lunch. Nu i eftermiddag ska vi åka och träna första passet och det ska bli riktigt kul. Ska bli spännande att se var vi ska träna, vilka vi ska träna med och bara känna hur kroppen känns efter gårdagens resa.

Igår eftermiddag körde jag sista träningspasset tillsammans med massa härliga mossebergare. Det kommer dröja superlänge innan jag är tillbaka där igen och träffar allt folk så det känns nästan lite sorgligt. Jag kommer ju sakna dom! Tur att jag har Carita och Patricia som jag tycker om precis lika mycket som mossebergarna så det kommer bli fantastiskt bra. 😊❤️
Idag kommer jag att köra ett förmiddagspass så jag misstänker att jag kommer vara ganska ensam uppe på klubben. Därefter blir det massage och lite fix med vissa måsten innan jag åker.
Därefter återstår en av de svåraste bitarna: packningen. När det är tävling, träning, skola och ”turistande” så blir det en hel del grejer som vill följa med. Saker liksom bara hoppar ner i väskan av sig själva. Det är på riktigt typ svårare att ”banta” väskan än att banta mig själv…
Det viktigaste är ju ändå att lyftarskorna, trikån, bältet, handledslindorna, tejpen och halva medicinskåpet  (lika bra att ta med, det slår aldrig fel att man blir lite småsjuk precis innan en tävling) är med.

Jag har helt glömt bort att lägga ut startlistorna till VM. Det är galet många som är anmälda. Jag tror det är runt 40-50 stycken i varje klass på damsidan. Troligtvis kommer jag att tävla den 23/11 men det är inte klart än. Det skulle även kunna bli den 22/11 men jag hoppas på att det blir den 23.
Här hittar ni hela startlistan.

Nu i helgen har det varit Götalands-, Svealands- och Norrlandsmästerskapen i tyngdlyftning. Det är många som har tävlat (och ska tävla) och jag har sett massor med fina resultat. Jag, Johanna och mamma har suttit hos mamma och tittat på sändningarna från Götalands. Här hittar ni resultaten för Götalands, eller åtminstone för de som tävlade igår, lördag.

Min bror fyller år när jag är iväg på VM så vi passade på att fira honom lite grann nu i helgen istället. Eftersom jag del misstänkte att han inte skulle fixa någon efterrätt (och ja, det är ju viktigt!!) och dels att jag just igår fick något extremt konstigt baksug så bakade jag en hel del. Det blev ett gäng smarriga chokladbollar med smält choklad i (så delicious) och sedan hittade jag ett recept på typ en Oreokladdkaka som såg så himla god ut att jag var tvungen att göra den. Det hade nog i och för sig varit jag själv som skulle ha uppskattat den här smarrigheten mest av alla eftersom jag är den största chokladfantasten av oss i familjen. Men eftersom det börjar närma sig tävling och jag måste vandra ner lite i vikt så bakade jag och de andra fick äta. Det är kul att fixa till andra och supersuget efter sötsaker har lagt sig en aning så det var ändå helt ok. 🙂
Jag och Emelie hade köpt en Globalkniv, en tröja och en ljuslykta till honom i present. Kommentaren jag fått från folk när jag sagt att jag och Emelie tyckte han skulle ha en ljuslykta var att ”så typiskt storasyster att ge lillebror något sådant, den kommer ändå bara hamna i garderoben”. Han blev mest glad för sin nya kniv så jo, kanske hamnade den där lyktan i garderoben när vi gått…

Jag är inget superstort fan av pepparkakor (konstigt nog eftersom jag i princip älskar allt som är någon form av kakor, godis, bullar eller annat gottigt). Så hur har jag inte kommit på att göra ett chokladhus istället för ett pepparkakshus?? På mitt kök finns det ett ”recept” på hur man gör. Grunden är en gäng Marabouchokladkakor, så gott!  Det verkar ju dessutom superenkelt att göra så jag måste ju faktiskt göra ett sådant här när det närmar sig jul 🙂

Nu har jag tränat i mina Skinstights ett par gånger och jag jag tycker verkligen dom känns superbra. Jag är så nöjd! Dom är sköna att ha på sig och sköna att träna i. Jag har storlek S i båda tightsen men undrar om jag faktiskt till och med skulle kunna ha XS. Jag tänker i och för sig att det kanske beror lite på hur man vill att dom ska sitta.
Än så länge är tightsen hela (det går i princip alltid hål på framsida lår på alla mina tights på grund av skivstången) och jag passar på att vara lite extra glad så länge dom är hela och fina. 🙂

Nu ska jag snart bege mig och upp träna. Det är ett lättare träningspass som är planerat och imorgon är det vilodag. Idag är det fredag och på onsdag morgon åker vi till Houston! Wiiiiiiii! De andra åker från Arlanda så jag kommer att möta upp dom i Amsterdam, längtar massor till jag får träffa dom igen. Och längtar massor till vi är på plats också.