Alltså herre gud säger jag bara. Jag har nu varit hemma i två dagar och idag var jag och tränade mitt första mer ordentliga träningspass sedan VM. Av någon märklig anledning kände jag för att springa (läs lunka/jogga) på löpbandet idag. Av någon ännu märkligare anledning blev det typ 5 km. Det kan låta kort men för mig som i princip aldrig springer (bortsett från de tre-fyra gånger per år som vi gör löptester) var det verkligen helt otippad att jag ens skulle få för mig att springa den sträckan. Märklighet nummer tre är att det faktiskt var ganska ”gött”. Men för att min hjärna inte ska tro att den nu ska bli någon löpare så var jag tvungen att kompensera med knäböj bak efteråt också. Jag lastade på lite vikt, tänkte inte så mycket på hur mycket jag skulle ha utan jag la bara på lite. Jag körde på 115 kg och tänkte mest att ”115 kg är ju inte så mycket”. Men alltså mina ben efteråt! Helt sjukt vad trötta dom blev. Jag kunde knappt gå ordentligt efteråt. Det är märkligt (märkligt nr 4 den här dagen) hur det kan vara så stor skillnad, för en vecka sedan kände jag ju mig superstark i benen och nu håller dom på att dö.
Hur som helst så var det ändå mysigt att komma igång lite lätt med träningen igen. 🙂

Foto: Deca Text & Bild ©