Just nu är det jobbigt att resa sig upp, benen är tunga och det är svårt att nämna en kroppsdel som inte har träningsvärk. Kan man säga något annat än aj? MEN på något sätt är det ändå sådär typiskt mysigt omysigt att känna så här. I söndags drog ”den riktiga” träningen igång igen. Efter att ha haft två veckor efter VM med egen träning, som har innehållit allt från ingenting, vilande och ätande till spinning, knäböj och marklyft, till att nu få träningsprogram och en ny årsplanering av min tränare känns jättebra. Den här första tiden kommer innehålla en hel del styrketräning, det kommer vara mycket ben och drag. Söndagens tärning började med ett pass som där de stora basövningarna såg ut så här:
Knäböj bak (ca 75 %) 5 x 6
Marklyft, stötfattning (ca 75 %) 4 x 5
Stötdrag bockar 4 x 5
Alltså 75 % är inte så tung vikt egentligen men alltså oj vad mina ben och även min rygg dog en aning just på sista repsen, framförallt i marklyften. De första kändes verkligen hur bra och lätta som helst men sen på den allra sista repetitionen var det som om kroppen tvärdog. Jag älskar dock att få köra sådan här träning ibland också, att bara få ta i en massa och ta sig igenom passen.
Kommer att tänka på en melodi som Povel Ramel skrev en gång. Den heter Itmahoa Självplågaren. Sök upp den och jämför!
GillaGilla