Det senaste träningspasset jag skrev om här var ”katastrofpasset” i tisdags. Just den dagen kändes det verkligen skit och jag visste inte riktigt vad jag skulle ta vägen. Att ett enda träningspass kan påverka mig så mycket som det gjorde är väl i sig kanske ett tecken på hur mycket jag vill själv och viktig och betydelsefull lyftningen är för mig. Att ha en bild av hur det ska gå och när verkligheten sedan visar sig vara en helt annan blir det jobbigt. Jag tror alla mina nära och kära åtminstone någon gång har varit med om hur nere, förbannad, frustrerad och irriterad jag har blivit av dåliga träningspass. Eftersom tyngdlyftningen är en stor del av mitt liv påverkar det mig såklart. Men precis som lyftningen kan göra mig riktigt nere emellanåt gör den mig så extremt glad och nöjd större delen av året. De här dåliga passen kommer emellanåt och det vet jag ju. Jag har faktiskt tränat så pass länge och mycket och jag är på så pass hög nivå att jag varit med om det innan. Men det är väl precis så som idrotten är. Det går upp och ner och man lägger ner så enormt mycket tid för att vara som bäst några få gånger om året. Men idrotten är så sjukt jävla fantastiskt härlig, rolig, underbar och lycklig när det går bra och när man lyckas presterar på tävlingar är det så värt allt slit och alla jobbiga träningspass. Det är svårt att beskriva den känslan och den kicken man får av att uppnå sina mål, att fightas och verkligen lyckas på tävling. Det är verkligen fantastiskt och svårt att hitta någon annanstans, i alla fall för mig.

De senaste träningarna har varit väldigt mycket bättre. Jag släppte det där katastrofpasset och försökte hitta en annan ingång i lyftningen istället. Försöka att tänka på något helt annat och bara göra. Några centrala ord har varit ”stressa inte” och ”ta det lugnt”. Ska helt enkelt försöka att vara mindre duracellkanin och mer varva duracellkanin med Skalman (eller något). 🙂
Avslutar det hela men en bild på alla som var med på NM-lägret i Halmstad. Alla är nöjda, trötta, svettiga och glada efter att ha avklarat löptestet.

Nu är NM-truppen helt klar. Den kommer att bestå av 5 tjejer och 3 killar.   

Min kropp känns så konstig. Jag undrar om det är något jäkla virus eller något annat som ligger och lurar och som inte riktigt vet var det ska ta vägen. Igår hade jag totalvila och tänkte att min hängighet skulle bli bättre av det.
I förmiddags åkte jag upp till klubben och körde ett superlätt allmänfyspass för att känna av kroppen och förbereda den för kvällspasset. Ett kvällspass som gick skit. Eller hela passet gick inte skit men rycken gick verkligen åt helvete. Det är och har varit ganska mycket just nu och ja, det påverkar garanterat träningen också. Och när kroppen tydligen inte är helt hundra så kan det bli som idag, kaos och katastrof (enligt mig själv i alla fall). Det är så sjukt frustrerande att inte kunna när man vet att man egentligen kan. När det vardagliga, lätta och bra istället blir tungt och helt fel. Normalt sett brukar mina ryck i princip aldrig kännas tunga men det gjorde dom verkligen idag. Och dom kändes tunga från relativt lätta vikter. Jag hatar att känna mig svag. Jag hatar känslan av att inte riktigt veta varför det inte går att göra ”som vanligt”. Men det är inte alltid så lätt att lyssna på kroppen och de signaler den sänder ut om att den inte är helt ok. Viljan att fortsätta och att ”få till det” är så stor och ibland är jag kanske lite för envis. Istället blir jag besviken och arg. MEN nu ska jag släppa det här passet, inte fundera så mycket över varför det gick dåligt och istället vara nollställd inför nästa träning istället. Det kan ju i alla fall inte bli värre. Och jag var i alla fall stark i knäböj, det är alltid något. 🙂

Helgen har gått så galet fort och jag har haft så roligt. Älskar verkligen tyngdlyftning och alla otroligt härliga och roliga lyftare som höjer det hela ännu mer. Det är verkligen inspirerande att se andra lyfta. Det är många gånger man ser att det man trodde var en evighet bort faktiskt kan vara möjligt idag. Den här helgen var exempelvis Triss uppe och försökte vända 125 kg. 125 kg!! Även om det inte klarades den här gången så var det verkligen ett bra försök. Och det är coolt! Det gör även mig taggad och motiverad till att lyfta mer. Bara man tror på sig själv så kommer man så långt! Tror man att man kan, ja då kan man enormt mycket mer än om man tvekar och inte tror på sig själv. Tror och vågar man, då kommer man långt. Riktigt långt. 
Dagen började med det sista testet, 2000 meter. Alltså jag förstår inte varför det är så fruktansvärt jobbigt innan. Jag menar, 2000 meter. Det är ju typ ingenting egentligen. Löpningen gick till slut ganska bra. Det är bara så satans svårt att veta hur fort man ska springa varje varv. Den här gången sprang jag lite för långsamt de tre första varven för jag insåg med lite mindre än två varv kvar att jag hade ganska mycket energi och kraft kvar. Så de sista 1,5 varven gick nog ganska mycket fortare än resten av loppen. Skönt att testet är klart och att dessutom vädret var grymt!
Nu är det 3 veckor kvar till NM och efter den här helgen känner jag mig mer taggad! 

Jag tycker verkligen om läger. Det känns som om träningslägret precis har börjar men redan imorgon är det dags för sista passet innan vi alla åker hem igen. Det här är ett uttagningsläger till Nordisk som går sista helgen i augusti. Vi har fått reda på att det totalt finns 8 platser till NM som vi alla slåss om att få. Så den svenska NM-truppen kommer alltså att bestå av 8 lyftare och vilka det blir kommer vi nog få reda på imorgon eller i veckan som kommer. Spännande! Det är (som vanligt!!) grym stämning och bra pepp på alla träningspassen. Många fina och tunga lyft har också varit. För min del har det faktiskt känts sådär. Kände mig redan i fredags lite halvhängig. Men nu ikväll har det börjat kännas bättre. Träningspassen har ändå gått helt ok tycker jag. Under tiden vi har varit här har vi även avverkat några fystester och imorgon är det daga för det mest omtalade och ångestladdade tester: löpningen. Så nu ska jag försöka glömma, eller i alla fall inte tänka på, morgondagens löpning och försöka sova. Ska drömma och ryck och stöt istället tror jag. Eller choklad. 

Idag har jag haft vilodag. Det känns alltid lite konstigt att ha just dessa vilodagar. Man vill liksom träna men samtidigt vet jag att min kropp även behöver vila helt emellanåt. Men på något konstigt vis är det är ändå svårt. Jag menar, träningen och lyftningen är ju liksom en väldigt stor del av min vardag. 

Hur som helst så har jag jobbat hela dagen idag. Eftermiddagen och kvällen har jag spenderat tillsammans med Jonna och vi har turistat i vår egen hemstad. Vi satt på en uteservering på Avenyn i solen och käkade pizza (hmm, har för mig att jag skulle börja tänka lite mer på vad jag åt…? Typiskt!) och pratade massor. Vi kom då fram till att vi var tvungna att åka Paddan i och med att jag tror att jag inte har åkt den innan. Och det måste man ju ha gjort någon gång i livet i alla fall. Speciellt eftersom jag bor här i Göteborg. Sådana här mysiga och roliga kvällar tillsammans med fantastiska människor (eller fantastisk människa i detta fall) är verkligen superhärliga.

Imorgon blir det tidig tidig (ja, jag skrev dubbelt med flit) träning för att sedan gå in och jobba några timmar. Sista passet i Göteborg innan lägret i Halmstad. 

Jag sitter och längtar lite till helgen. Då är det äntligen dags för ett läger igen och det ska bli så kul. Även om det bara blir ett kortisläger den här gången ska det ändå bli kul att hänga med lyftareliten igen. 

På dagens lyftarpass hade jag bland annat styrkevändning + kickstöt 3+3. Det vill säga tre vändningar och tre kickstötar = ett set. Det komiska är att det är många reps för att vara lyftare och det blir nästan som ett konditionspass. 😅 Skrattar lite åt mig själv när jag verkligen tycker att så många (eller få?!?) reps är flåsträning. Men det blir så. Det är en tung vikt, det är teknik, snabbhet, explosivitet, styrka och koordination. Det är många delar som ska fungera och som man måste tänka på så då blir det tungt och flåsigt. I alla fall för mig. 😊

Fick tips av Martina som sa att jag bara måste testa att göra en variant på havregrynsgröt. Så då var jag ju helt enkelt tvungen att prova det idag. En variant som många säkert har testat men som jag aldrig gjort. Kokade upp gröt som vanligt och hade därefter i ett ägg. Jag rörde runt allt ordentligt och hällde upp i en skål och toppade gröten med blåbär och hallonkvarg. Det var riktigt gott måste jag säga så det rekommenderas verkligen. Bra tips Martina! Även här kan man ju byta ut både bären och kvargen mot andra smaker och få massa nya varianter.

Sen har även Fia varit i farten med kul och bra recept. Hon är så duktig! Ett recept som jag lockas att göra är en päron- och citronkaka. Den verkar vara så otroligt lätt att göra och låter mumsig. Återkommer när jag har testat den. 🙂 

Lördag = hel vilodag. Passade prima inför dagens träning som bestod av ryck, stöt och en del handstående. Jag skrev för några dagar sedan att jag tyckte att mina ben var så döda att jag knappt orkade gå. Den totala tröttheten har nu försvunnit och jag känner mig mycket fräschare i kroppen igen. Ja, det säger jag just nu i alla fall. Det kommer väl kännas likadant i slutet av den här träningsveckan också…

Jag fightas fortfarande en del med mina kära ryck. Det kändes dock väldigt bra nästan hela vägen idag. Det var på slutvikten som jag inte alls fick till dom. Stötarna går däremot ganska bra och oftast känns faktiskt både vändningen och överstöten bra. I och för sig fick jag till en sjukt dålig vändning på 105 kg som blev som en enbenståhävning i resningen. Det värsta var att jag redan i starten kände att jag var lite på framkant och att vändningen inte skulle bli speciellt bra. Men jag tänkte att jag kör på i alla fall och då blev det en liten tåhävning i resningen. Inte supermysigt kanske men överstöten blev istället superbra. Alltid finns det något positivt!

Mathias körde sin egen variant av handstående.