Wow vilken tävling säger jag bara! Inte bara för min egen del, för det var den väl kanske inte riktigt värd ett superwow, men vilken tävling vårt lag har gjort. Det svenska landslaget har gjort en sjukt bra tävling! Igår tävlade samtliga damer och Bilal. Fem av fem tjejer slog svenska rekord. Alltså så häftigt! Jag är verkligen så otroligt stolt. Jag själv satte ett, eventuellt två (??), svenska rekord i klass 63 kg. Stöten på 113 kg och sen tror jag faktiskt att 197 i totalen eventuellt är ett rekord. Får kolla upp det. 

Innan uppvärmingen hade jag inte riktigt koll på hur formen kändes. Jag har ju varit stark och så men jag har haft det lite struligt med lyften det senaste. Men fy fan vad bra rycken upp till 84 kändes idag. Hela uppvärmningen gick super och med lite småkommentarer från Jim under uppvärmningens gång så kändes det verkligen klockrent till slut. Jag kände mig så säker och stabil. Precis den känslan hade jag inför och under EM och det känns så jävla bra. Man vet liksom att rycket bara sitter där helt perfekt. Jag gick in på 84 kg och det var ett lätt lyft. Vi höjde därefter till 88 kg men där bommade jag två lyft. Det var inte riktigt samma lyftning som innan. Det var absolut inga dåliga försök men som sagt, det var två bommar. Jävla skit! Jag som (återigen) trodde att jag skulle rycka 90 kg. 

Så det var bara att ladda om inför stötarna. Jag gick in på 106 kg och efter att ha klarat det lyfter var guldet mitt! Woohooo! Därefter höjde vi till 113 kg. Jag gjorde en ganska dålig vändning och missade överstöten så det fick bli ett omförsök. Och då i tredje försöket fick jag till det sjukt mycket bättre och klarade det. Den här gången fick jag alltså med mig resultaten 84-113. Det är resultat som jag är nöjd med men jag hade väldigt gärna velat ha med mig både fler godkända lyft och fler kilo. Det var något som jag själv trodde på. Men jag får se till att ta det nästa gång, typ VM i november är ju ett bra tillfälle 😊 Stort tack coach Jim och Thony för en toppenbra tävling, hela det svenska landslaget för asbra pepp och alla andra som hejat på. Nu kör jag vidare mot nya och tyngre vikter! 

Då var det dags att bege sig mot Danmark och årets NM. Väskan är packad och förhoppningsvis är allt viktigt med. Tagga tävling!! 💪🏻😁

Nu är det mindre än en vecka kvar till NM i Slagelse, Danmark. Det innebär att det kommer att bli en ganska så lugn träningsvecka min del för att försöka få en liten formtopp. Jag är väl kanske inte precis i mitt livs form just nu men någon topp ska väl gå att få till. 🙂 Jag hade mitt sista tyngre ryckpass idag och det kändes fan skitbra. Äntligen! Ja, nu när jag säger så här så kanske det går kasst nästa gång men nu har jag i alla fall hittat känslan, tajmingen och ”rätt” styrka igen. Det känns skönt att veta att jag faktiskt kan och det känns bra för självförtroendet.

Det var många mossebergare som lyfte bra idag. Bland annat lyfte både Lilleman och Tian Fu skitgrymt och persade. Det såg dessutom lätt ut. Jag tycker verkligen att det är så sjukt kul när det går bra för alla andra runtomkring mig. Jag vet liksom hur mycket tid, energi och kraft alla på klubben lägger ner på sin träning och då är det verkligen så roligt när man ser att all träning lönar sig. Dessutom känner jag mig alltid extra taggad när det går bra för andra och när det blir en sådan där grym stämning. En extra energi- och motivationsboost  liksom 🙂

Jag har verkligen haft en jättehärlig helg. Agerade flytthjälp till Rebecka och Calle i lördags på dagen och grillade sedan hos Jemps (Emelie och Jesper) på kvällen. Vi fick till riktigt goda burgare, bästa på länge måste jag säga (ja, jag ska gå i 63:an på NM).
Idag har jag, Ankan och Rebecka varit vid havet en liten stund och plaskat i vattnet, slagit upp tår och tittat när Usain Bolt vann 100 meter. Den mannen har ett så sjukt bra tävlingspsyke, han är så jävla cool. Jag tänkte att jag skulle försöka gå upp i natt och titta på friidrotten. Om jag kommer upp vill säga.

Det har varit en vecka med både upp- och nedgångar. En del pass har känts fantastiskt bra medan jag drar ett streck över något annat pass. På det stora hela känns det som om jag börjar komma igång och jag hittar fler och fler pusselbitar. Igår kändes mina ryck väldigt bra igen MEN vad hände med stötarna? Jag bommade två stycken vändningar (det händer aldrig om det inte är på persvikt). Jag känner mest för att skratta lite åt det för det var så konstiga lyft, jag fattar liksom inte riktigt själv vad som hände. Det kändes väldigt bra upp till 100 kg men därefter hände något och det blev vara superkonstigt. Stötarna har känts jättebra ända sedan jag började träna ordentligt igen efter SM så det kanske inte var så konstigt att det kom ett sådant här ”hjärnsläppspass”. Sådant som händer ibland 🙂
Det fantastiska vädret fortsätter och det är så härligt! Nu ska jag iväg och agera flytthjälp och ikväll blir det grillning.

Jag älskar choklad i alla dess former, färger och smaker. Vit, mörk, mjuk, hård, krämig, glass, pralin, mjölkchoklad, twix, kladdkakor, med fyllning och extra smaker, utan fyllning och extra smaker, varm choklad, tårta, muffins. Jag kan nog fortsätta att rada upp olika choklader (ja, jag säger så) och vad jag älskar i chokladväg i all evighet. När jag köper glass är det i princip alltid någon chokladvariant, helst med chokladsås också. Det ultimata är när man dessutom får några chokladbitarna ovanpå. Mina påsar med lösgodis består i princip bara av choklad. Och chokladpraliner, jag dör!!! Blev ganska glad när jag upptäckte att Pralinboden öppnade en butik i Haga i princip precis vid min skola. Jag tror seriöst att mina ögon formas till hjärtan när jag tänker på choklad. Som den där emojin. 😍 (Kan man leva på choklad?) Hittade en stor matblogg med massor med olika typer av kladdkakor idag och dom ser så sjukt delikata ut. Ska definitivt spara den sidan och testa (eller mer troligt be någon annan att baka och jag äta 🙈) flera av kladdkakorna i framtiden. 

Ps. Vilodag idag för min del. Imorgon är det bland annat dags för ryck och lite tyngre stötar. Taggar med choklad i tankarna. 

Jag är ändå ganska nöjd med dagens träning faktiskt. Jag gillar att jag börjar hitta den goa känslan i lyftningen igen. Jag hade ett bra ryckpass, vilket var evigheter sedan sist. Så det känns verkligen bra och det var riktigt välbehövligt för mitt självförtroende. Även om jag känner mig stark i benen så känns dom idag ganska trötta och sega. Ibland känns det liksom som om jag ska få mjölksyra bara av att gå upp för trappan hemma och så brukar det normalt sett absolut inte kännas. Men så har det känts idag. 🙈 Hoppas det släpper lite till imorgon. Avslutade kvällen med mysig grillning med Stina och Ullis i det härliga vädret. 

Började dagen med en liten morgonpromenix hem till Ullis. Väl där hade vi tänkt käka gemensam frulle, det var liksom evigheter sedan vi sågs så det var verkligen dags att ses. Vi hade ju i princip hela sommaren att ta igen! Men med tanke på det riktigt härliga väder som är just nu så gjorde vi istället i ordning frukosten, tog med oss den och åkte ut till Saltholmen. Hur mysigt är det inte att äta frukost ute på klipporna vid havet?! Hur mysigt som helst skulle jag vilja påstå.
Väl ute vid havet hittade vi två andra lyftare som också ville sola och bada. Lite senare dök både Jonna och syster upp. Så det blev en härlig dag vid havet innan kvällens lyftarpass. Det blev ett ganska så svettigt, tungt och långt pass. Jag började med styrkeryck för att hitta och få till snabbheten (tyckte ändå det kändes ganska bra). Därefter blev det ryckdrag, pushpressar och avslutningsvis knäböj bak. Jag tror faktiskt att jag körde mina tvåor i pushpress på tyngre än vad jag någonsin kört på innan. Kul!

Mamma Lena är äntligen på besök i Göteborg igen så självklart passar jag på att träna samtidigt som henne. Rebecka la upp en bild på Instragram där hon skrev att det kändes som om vi åkt tillbaka i tiden, till 2009 när vi två började träna tyngdlyftning i Mosseberg. Men det var faktiskt lite så. ”På den tiden” var det systrarna Berntsson (det vill säga Annika och Lena) som var den absoluta toppen på damsidan. Systrarna som gör i princip allt likadant (friidrottar, håller på med tynbgdlyftning, lyfter med utfall, hittar en norsk tyngdlyftare att leva med, skaffar barn 2015 och ja, listan kan göras lång). Typ alla visste vilka dom var och de två var verkligen med i början och drog igång svensk damlyftning. Så hur tur hade inte jag och Rebecka att få komma till den klubben där dom tränar och få träna och inspireras till att lyfta mycket? Inspireras att bli bättre, att ta sig till NM, EM och VM. Därför var det lite extra roligt att vi alla fyra var där och tränade idag 🙂

Mitt pass gick ganska bra. Styrkan är tillbaka även i ryck och stötarna känns verkligen supersäkra just nu. Jag tycker både att vändningarna och överstötarna är stabila. Jag, Rebecka och Lena avslutade hela träningspasset med en WOD (tror den heter Grace). Man skulle göra 30 ”stötar” på 42,5 kg så snabbt som möjligt. Det var verkligen jättejobbigt, svårt men superkul när vi gjorde den ihop. Uthålligheten är absolut inte den bästa och det känns som om man måste hitta någon bra ”teknik” för att få det att gå lite snabbare. Liksom att ta ner den snabbare och börja nästa lyft med en gång. Även att göra själva överstöten/pushpressen/pressen snabbare efter att man har vänt upp den. Men riktigt roligt och jobbigt var det i alla fall 🙂

Jag har spenderat helgen med en av mina absolut bästa vänner. Och gud så mycket energi, kärlek och lycka hon ger mig. Ibland känner och ”upptäcker” jag vissa saker som jag tidigare kanske har tagit för givet. Att ha en person som min Johanna i sitt liv betyder så otroligt mycket. Vi har hängt ihop i typ 16 år. Vi har gått i samma klass från årskurs 4,  och vi gick även i samma klass genom hela gymnasiet. Dessutom jobbade vi ett tag på samma arbetsplats något år så vi har verkligen hängt ihop. På många sätt är vi så otroligt lika men vi är ändå så olika. Kanske är det därför vi är så nära varandra som vi faktiskt är. Och kanske är det därför vi fortsätter att vara så nära och fortsätter att umgås oavsett hur våra liv ser ut och vad som händer. Jag tycker att det är skönt att ha en person utanför elitidrottande, eller idrottandet i allmänhet, som betyder så mycket och förstår en bättre än någon annan ändå. Det finns nog ingen annan, mer än familjen då, som känner mig lika bra som hon. Det är ingen annan som varit med, funnits där och varit lika närvarande som hon genom allt som hänt under åren. Killtrubbel, val av skor, långa shoppingdagar, party, myskvällar, träning, kattnamn, framtidsplaner, familjeproblem. I allt detta vardagliga som händer, litet som stort, har vi två alltid funnits för varandra. Och gör det fortfarande. Och kommer göra för all framtid. Alla borde få ha en egen Johanna för hon är så satans bra. Jag var bara tvungen att säga det för jag har insett hur viktig hon är för mig och hur mycket hon betyder för mig.

Jag har glömt bort att säga att jag testade att göra Fias päron-citronkaka. Alltså den var så sjukt lätt att göra. Den gick fort att göra och resultatet blev gott. En bra kaka helt enkelt. Jag gjorde i princip precis så som Fia hade skrivit i sitt recept men jag tänker att man nog kan byta ut eller lägga till vissa grejer. Jag tänker att det borde bli gott med någon liten skvätt citronsaft i för att få lite syrligare smak. Ska testa det nästa gång.
Så här ser Fias recept ut som jag följde typ slaviskt:

Ingredienser

3 ägg
150 g citron- och limekvarg
1/2 msk sötningsmedel
30 g Whey 1000 päronsmak

Gör så här

1. Separera äggen.
2. Vispa vitorna till en maräng.
3. Blanda äggulorna med kvargen, sötningsmedlet och proteinpulvret. Häll i lite proteinpulver åt gången. Blanda väl.
4. Vänd sedan ner marängen.
5. Häll smeten i formen och toppa med bär.
6. Grädda i ugn, cirka 150 grader i 30-40 minuter.