Hela gårdagen spenderades i Skara för det var dags för årets DM. Jag var själv inte med och tävlade den här gången men jag var där och hejade på hela dagen. Det var många mossebergare som tävlade och ändå var det typ lika många som saknades. Så det känns att vi är riktigt många som tävlar och det innebär ju att det säkert kan bli en grymt stor trupp till götalandsmästerskapen som avgörs om drygt en månad. WiiiiI!
Det var ett gäng som gjorde sin allra första tävling och lyfte verkligen jättebra. Sedan var det många andra som också gjorde riktigt bra tävlingar, bland annat stötte Rebecka 100 kg för första gången och Erika slog till med 92 kg. Men tävlings höjdpunkt var nog ändå ungdomen Gabbe som gjorde sin första tävling.

Eftersom det var så många som tävlade igår var det ganska tomt på klubben när jag skulle träna. Men trots att vi endast var tre aktiva och en tränare där gick träningen ganska bra. Jag försöker att hitta den där extra glada och lyckliga känslan i träningen och försöka att fokusera något mindre på att allt ska vara perfekt. Glädje gör oftast att det går bättre också. Jag hade bra känsla i rycken, lätta kickstötar och faktiskt ett PR i överstöt! Och det är ju alltid extra nice 🙂

Ibland tror jag att det blir lite för mycket. Lite för mycket press på att prestera på topp i precis allt, lite för många måsten, lite för mycket att göra, lite för mycket smärta här och var, lite för lite tid. Även om det är saker jag vill göra och som jag både tycker om och som jag tycker är roliga kan för mycket av det goda helt enkelt bli negativt. Det är framförallt svårt när man verkligen vill allting också, när man inte vill prioritera bort något. Det är svårt att beskriva och förklara vad det är. Jag tycker själv inte alltid att jag har för mycket men det blir nog ändå så ibland när jag vill göra allt på topp och gärna ställer upp på allt.
Det finns dagar, och ibland perioder, när man känner sig ledsen och nere utan att egentligen veta exakt varför. När ingenting är roligt längre och man bara vill lägga sig på sängen och gråta. Och när tårarna kommer från ingenstans titt som tätt. Jag hatar att känna mig nere och ledsen, alltså att verkligen känna sig nere på riktigt. Jag menar, jag är ju en sjukt positiv och glad person som alltid skrattar. Typ. Men när man väl är där och mår sådär skit, ja då får man helt enkelt göra det känner jag. Och det är i sådana här perioder jag är så enormt otroligt tacksam över att jag har just den familjen som jag har, och även de vänner jag har. En syster som kommer till en direkt och släpper allt annat för stunden. Hon är den mest empatiska och omtänksamma person som finns. Hon bryr sig verkligen på riktigt och förstår utan att man måste förklara allt in i minsta detalj. Och mamma, som jag ibland tror skulle vara en alldeles utmärkt psykolog eller så. Hon är så himla bra. Alltså typ världens bästa. På riktigt. Sen har jag lillebror Oscar som också alltid är där och kan muntra upp på alla tänkbara sätt. Så mycket kärlek som hjälper mig att släppa allt annat och inse vad det är som är viktigt. Vad skulle jag göra utan er?
Just för stunden ska jag tänka att allt jag gör gör jag ju faktiskt för min egen skull. Bara göra det jag tycker är roligt och fokusera på det som jag tycker är viktigt. Träna för att jag tycker det är roligt och inte för att jag måste lyfta en viss vikt för att komma någon vart. Jag tror att om jag fokuserar mer på att ha roligt så tror jag resten kommer också. Oavsett vad så gör jag det för min egen skull och inte för någon annan.

Staffan är lite fundersam över varför jag dyker upp på klubben.

– Vad gör du här?
– Jag ska träna tänkte jag.
– Har inte du vila idag?
– Näe, det tror jag inte. Eller har jag det?
– Jo, gå och kolla i ditt program.
– Oj då.

Tydligen hade jag en planerad vilodag idag, gud vilken bra koll jag har ibland. Men det gick lite per automatik att åka upp till träningen. Det var så länge sedan jag hade vilodag på en tisdag plus att jag faktiskt hade vilodag för tre dagar sedan så jag trodde verkligen inte att jag skulle ha vila idag. Men när jag ändå var på plats tränade jag i alla fall och så tar jag den där vilan imorgon istället. Fast det kanske blir ett besök på Fysiken Kaserntorget för lite lättare mysträning bara. Det var så länge sedan jag var där nu så jag ska nog passa på att svänga förbi och köra något lite lätt. Men inga lyft, det har jag fått tydliga instruktioner om från Staffan. 🙂

Även gårdagens workshop hos Crossfit Eriksberg var riktigt rolig. Jag tror det var runt 10 pers, alldeles perfekt. Så många duktiga människor som var rikigt intresserade av allt som rörde tyngdlyftning. Det är alltid extra roligt när man får många frågor eftersom det känns som om alla verkligen är genuint intresserade och vill lära sig och vill veta mer. Ibland är det lätt att man tar vissa saker för givet eller inte går in på en del detaljer och då är det superbra med en massa frågor. Då får man ju veta det man vill veta 😊✌🏻️ Frågor som rör allt från egna tekniktips till hur det går till på en tävling till hur det är att vara elitidrottare.   

Gårdagens workshop var verkligen superrolig! Det kändes som att alls som var med var riktigt nöjda och hade fått ut en massa av dagen och det är ju det som är meningen. Det är så roligt att se hur snabbt andra kan utvecklas genom att egentligen göra relativa små förändringar. Men dom där förändringarna gör sjukt stor skillnad i lyftningen. Jag är nöjd och hade en rolig dag med ett litet men härligt gäng! 

Jag passade på att ta en promenad nu på morgonen i ett soligt men ganska kallt Göteborg. Nu är jag på väg till nästa workshop och i eftermiddag väntar ett ganska tyngt träningspass. 💪🏻

Fredag, woohooo! För det är väl fredag? Jag har ju faktiskt knappt haft någon koll alls på veckodagarna det senaste. Tisdag har känts som lördag, onsdag som en måndag och sådär har det fortsatt. Livet som elitidrottare och student? Men jag är ändå lite extra fredagsnöjd, låtsas att jag har stenkoll på dagarna och att jag är supernöjd med att det är fredag och att jag precis har avslutat en tuff jobbvecka. Även om jag inte alls har det. Fast jo, jag har ju tränat, pluggat och fixat en massa inför helgen.
Nu i helgen, både på lördag och söndag, ska jag hålla två workshops på olika ställen och det ska verkligen bli hur roligt som helst. Men jag är faktiskt lite nervös, vilket kanske inte är så konstigt. Jag vill ju liksom att dagarna ska bli bra. Att alla som är med ska tycka att de har fått ut en massa grymma saker. Mitt mål är att alla ska få ut så mycket som möjligt av vad dom själva har för förväntningar på dagen. Plus en massa skratt, det är något jag är ganska bra på faktiskt. Väldigt bra till och med.

Förresten, Lyftarshopen har 15 % rabatt på alla Strength Sport Nutrionvaror och Sportlabvaror hela helgen. Ange bara rabattkoden 15nov15.

Tiden bara springer iväg. Jag känner att jag har lite för mycket att göra och lite för många måsten för tillfället. Just nu känner jag verkligen att det hade varit bra med några extra timmar per dygn. Jag försöker pausa i några minuter med lite mat och passar på att titta på lite bilder från lägret i Klippan i helgen. 🙂

Det är redan söndag eftermiddag och jag är hemma i Göteborg igen. Tiden går alltid så sjukt fort när man är iväg på läger och den känslan återkommer varje gång. Den här gången har vi varit en liten och mysig grupp på tre aktiva och två coacher. Vi har kört sex pass varvat på tre olika ställen. Det blev tre pass i Klippans lyftarlokal och ett i brottarlokalen och sedan blev det två pass inne i Helsingborg på Greppet. Det är tre helt olika träningslokaler och det är väldigt roligt att vara runt och träna på olika platser.
Det här lägret har jag lärt mig lite nya saker. Eller jag har fått erfara olika grejer och blivit lite rikare på någon form av kunskap. Jag vet exempelvis nu vilka ”symptom” man ska vara uppmärksam på när det kommer till hur Erik blir när han blir hungrig. Det är sådant där som alltid är bra att ha koll på, man vill liksom inte att en lyftare ska bli alltför hungrig. Jag har lärt mig att jag i framtiden alltid kommer att kolla vad det är för center/plopp jag tar en riktigt rejäl skopa av bland allt lösgodis och lägger ner i godispåsen. Man vill ju inte göra om misstaget och fylla halva påsen med den där centern/ploppen som är fylld med mint för att sedan bli superbesviken. Nästan gråtfärdig (ok, lite överdrivet kanske men nästan). Jag har lärt mig att det känns sjukt fånigt när man får någon nackspärrsvariant av att ta på sig sport-bhn. Jag har även förstått och fått ord på det här med att olika platser kan bli ”pluggförbrukade”, att man liksom har en viss tid på sig då det går bra att plugga där och när den tiden är slut då är platsen körd. Erik beskrev det väldigt bra och jag håller med honom till ganska stor del.
Så förutom att man tränar bra och med bra folk som både peppar och inspirerar så lär man sig mycket annat på dessa läger också 🙂 
  
  

Jag är nu hemma i Göteborg några dagar och landar lite. Hittills har jag avverkat ett seminarium, påbörjar ett nytt tema i skolan och självklart tränat uppe på klubben. Igår hade jag en hel vilodag och jag kände att det behövdes, både för kroppen och huvudet. Helgen i Trelleborg var verkligen toppen och jag känner att jag fick massor med positiv energi. Idag var det därför lite extra kul att träna igen och suget att träna rikigt ordentligt var enormt. Det blev ännu bättre när jag insåg att det var fullt ös på klubben. Från det att jag kom till att jag gick var det massor med folk. Det är något som jag älskar med min klubb. 🌟✌🏻️ Jag hade ett rent styrkepass med knäböj, press, mark och lite andra småövningar. Jag tror inte att min klovningshjärna var med idag. Jag satte på fel vikter ett flertal gånger och körde även något set på fel vikt. Jag insåg först efteråt att jag lagt på för mycket, vilket i och för sig var bra för jag tyckte annars att det hade känts lite för tungt för att vara just den vikten. 

Jag upptäckte att det var riktigt länge sedan jag skrev här. Jag har faktiskt helt och hållet glömt bort att uppdatera på grund av att det har varit ganska mycket annat.
I helgen var jag och Carita nere i Trelleborg för att både träna med ”gamla lyftare” och inspirera nya lyftare (eller bara människor i allmänhet). Och gud vad roligt vi har haft det! Det var riktigt kul att träffa, träna och hänga med alla underbara skåningar. Jag har genomfört ett gäng ganska bra träningspass och skrattat hur mycket som helst hela helgen. Det händer liksom något konstigt hela tiden när man umgås med de människorna. 🙂
Efter att helgen var slut kom jag på mig själv med att svara jaaa (på skånska) hela tiden. Dialekter och framförallt sådana saker som folk säger ofta och mycket smittar verkligen av sig. Men det är faktiskt ganska roligt det också. 

Just nu har jag kommit in i en riktigt pluggpanikfas vilket inte alls känns bra. Det känns faktiskt riktigt dåligt. Jag känner att jag inte hunnit med det jag ska och att motivationen på något konstigt sätt inte alls är där. Jag hatar att jag inte kan koppla bort mina egna prestationskrav på allt. Jag vet ju att jag inte har plugget i första hand. Jag vet att det inte är det som jag prioriterar. Jag vet att jag kommer klara det på något sätt ändå. Jag vet att det inte spelar någon roll om man får maxpoäng eller om man måste göra om något. Men ändå hatar jag att inte kunna allt och vara på topp. Den här gången får jag skylla mig själv för att jag inte har tagit tag i sakerna och jag försöker intala mig själv att det inte spelar någon roll och att det löser sig.