Jag upptäckte att det var riktigt länge sedan jag skrev här. Jag har faktiskt helt och hållet glömt bort att uppdatera på grund av att det har varit ganska mycket annat.
I helgen var jag och Carita nere i Trelleborg för att både träna med ”gamla lyftare” och inspirera nya lyftare (eller bara människor i allmänhet). Och gud vad roligt vi har haft det! Det var riktigt kul att träffa, träna och hänga med alla underbara skåningar. Jag har genomfört ett gäng ganska bra träningspass och skrattat hur mycket som helst hela helgen. Det händer liksom något konstigt hela tiden när man umgås med de människorna. 🙂
Efter att helgen var slut kom jag på mig själv med att svara jaaa (på skånska) hela tiden. Dialekter och framförallt sådana saker som folk säger ofta och mycket smittar verkligen av sig. Men det är faktiskt ganska roligt det också. 

Just nu har jag kommit in i en riktigt pluggpanikfas vilket inte alls känns bra. Det känns faktiskt riktigt dåligt. Jag känner att jag inte hunnit med det jag ska och att motivationen på något konstigt sätt inte alls är där. Jag hatar att jag inte kan koppla bort mina egna prestationskrav på allt. Jag vet ju att jag inte har plugget i första hand. Jag vet att det inte är det som jag prioriterar. Jag vet att jag kommer klara det på något sätt ändå. Jag vet att det inte spelar någon roll om man får maxpoäng eller om man måste göra om något. Men ändå hatar jag att inte kunna allt och vara på topp. Den här gången får jag skylla mig själv för att jag inte har tagit tag i sakerna och jag försöker intala mig själv att det inte spelar någon roll och att det löser sig.