Det har varit en bra onsdag måste jag säga. Det enda negativa med dagen är att jag inte har hunnit med plugget riktigt som jag hade tänkt. Alls. På fredag åker jag ner till Trelleborg och ska tillsammans med Carita vara med på någon form av idrottsdag/mässa på lördag. Trelleborg kommun har gjort en satsning som går under namnet Trelleborgsmiljonen och syftet är att öka deltagandet och engagera fler tjejer inom idrott. Så tillsammans med lyftarklubben i Trelleborg så kommer vi att vara med och inspirera och representera tyngdlyftning. Det ska verkligen bli hur roligt som helst och jag hoppas att vi kan få många tjejer att prova på sporten. 🙂
Hur som helst så innebär det att jag redan nu vet att hela helgen kommer att försvinna så jag måste verkligen sitta och läsa ordentligt imorgon. Eller jag ska försöka i alla fall. 

På förmiddagspasset hade jag övningar som jag inte har haft jättemycket av tidigare men som jag troligtvis kommer att få se mer av framöver. Det var både ryck och vändningar från häng någonstans mellan position 2 och 3 (typ mitt på låret) och jag tycker faktiskt att det gick förvånansvärt bra med tanke på att det är extremt sällan jag kör det. Det är därifrån jag verkligen behöver jobba och bli bättre så jag tror att det här kan bli bra framöver. 💪🏻

Det är söndag kväll och alltså veckans sista dag men det är även första dagen på träningsplaneringen fram till VM i Houston, Texas, i november. Det är i och för sig ganska lång tid kvar innan det är dags för VM. Men innan det är dags för oss att resa till Houston för ett precamp kommer jag att åka på träningsläger, vara med på lyftuppvisning, tävla, hålla seminarium, ha träningsläger på hemmaplan och så massa mer. Hösten kommer att vara ganska fullspäckad vilket är superkul!

Jag har funderat en del på det här med motivation, prestation och hela den mentala biten, att det är viktigt inom i princip allt man gör. Den mentala delen spelar verkligen en enormt stor roll och det är inte alltid så lätt. Det gäller allt från att kunna prestera på tävling och träning till att tro på sig själv och visualisera sina mål till att förstå vad man gör och varför man gör det man gör till att sortera sina tankar och hitta ”rätt” tankesätt för en själv osv. Svårt men så ofantligt viktiga saker! Man brukar ju säga att man blir bra på det man gör. Det samma gäller väl egentligen för de tankar man har och hur man väljer att tänka mer eller mindre positivt. Går jag runt och tänker att ”jag missar alltid på den här vikten” så är nog risken ganska stor att man också kommer göra det. Men det är lättare att säga att man inte ska tänka negativt eller att man ska tänka positivt än att faktiskt göra det. Jag försöker hela tiden tänka så positivt det går, men ibland tar det bara stopp. Jag tror också att det många gånger är lättare att säga vad man/någon gör för fel istället för att komma med tips på vad man/någon ska göra, istället för att bara poängtera vad felet är.
En annan viktig del i idrottandet och utvecklingen är att ha andra duktiga, helst dom som är ännu bättre än en själv, runtomkring sig. Att se andra ta sig dit jag själv trodde i princip var omöjligt gör att den där omöjliga gränsen inte blir omöjlig längre utan snarare känns väldigt inom räckhåll. Det är något som påverkar min motivation något enormt. På NM var det tre tjejer som stötte 120 kg eller mer. 120 kg var för bara något år sedan någon sorts drömgräns som jag kanske inte riktigt trodde att jag någonsin skulle komma upp till. Men nu, efter att ha sett två svenska tjejer och en norsk tjej klara det (typ hur lätt som helst dessutom) så tror jag att jag också kan. Den där osynliga gränsen eller spärren i mitt huvud har flyttats upp. Ibland spelar det ingen roll om det är en själv eller någon annan som spränger gränserna, det har ändå en positiv inverkan på (typ) alla. Att lyftningen, framförallt på damsidan i Sverige, har blivit så otroligt bra och hela tiden blir ännu bättre tror jag till viss del beror på att vi har den här konkurrensen och viljan att hela tiden bli bättre. Att vi har varandra att fightas mot och med, att spränger gränser, att vi upptäcker att det går och att vi helt enkelt hjälper varandra att bli bättre. Sedan är det ju inte en nackdel att vi har ofantligt roligt ihop också 🙂 Glädje, tävlingsinstinkt, självförtroende och hårt arbete. Superenkelt ju.

Den här veckan har skolan börjat och jag är alltså tillbaka i skolbänken. Jag kände redan första dagen hur rastlös jag blev efter att ha suttit stilla i fyra timmar och bara lyssnat. Det liksom kryper i benen. Då är det riktigt skönt att åka upp till klubben och träna. Första dagen hade vi en gästföreläsare som i början av sin föreläsning frågade var vi ser oss själva om fem år. Han tänkte på att vi om två år har pluggat klart vår master och undrade inom vilket område vi ser oss själva. Vad jobbar vi med? Vad har vi för mål? Var vill vi? Vad vill vi? Min första tanke, det som kändes mest självklart för mig, när han ställde den frågan var ”på OS”. Såklart. Jag tror inte att jag vet exakt vad jag vill göra inom min yrkeskarriär än. Jag är just nu helt inställd på idrotten så jobbet får komma sen. Att satsa hundra procent på två karriärer på samma gång går säkert absolut bra att göra, men jag själv känner att jag inte riktigt hinner med det. Jag som person vill kunna satsa ordentligt på det jag gör och inte göra saker lite halvt. Därför får drömjobbet efter lyftningen vänta en stund.

Hur som helst så har jag har hört att det har varit ofantligt mycket folk de två senaste dagarna i vår lilla klubblokal så jag har försökt att träna lite senare för att undvika detta kaos, även om det kan vara roligt att träna i kaos också. Efter helgens tävling fick jag en fri träningsvecka och nästa vecka drar den ”riktiga” träningen igång igen. Det blir lite av en uppladdnings- och vilovecka, både mentalt och fysiskt.

Wow vilken tävling säger jag bara! Inte bara för min egen del, för det var den väl kanske inte riktigt värd ett superwow, men vilken tävling vårt lag har gjort. Det svenska landslaget har gjort en sjukt bra tävling! Igår tävlade samtliga damer och Bilal. Fem av fem tjejer slog svenska rekord. Alltså så häftigt! Jag är verkligen så otroligt stolt. Jag själv satte ett, eventuellt två (??), svenska rekord i klass 63 kg. Stöten på 113 kg och sen tror jag faktiskt att 197 i totalen eventuellt är ett rekord. Får kolla upp det. 

Innan uppvärmingen hade jag inte riktigt koll på hur formen kändes. Jag har ju varit stark och så men jag har haft det lite struligt med lyften det senaste. Men fy fan vad bra rycken upp till 84 kändes idag. Hela uppvärmningen gick super och med lite småkommentarer från Jim under uppvärmningens gång så kändes det verkligen klockrent till slut. Jag kände mig så säker och stabil. Precis den känslan hade jag inför och under EM och det känns så jävla bra. Man vet liksom att rycket bara sitter där helt perfekt. Jag gick in på 84 kg och det var ett lätt lyft. Vi höjde därefter till 88 kg men där bommade jag två lyft. Det var inte riktigt samma lyftning som innan. Det var absolut inga dåliga försök men som sagt, det var två bommar. Jävla skit! Jag som (återigen) trodde att jag skulle rycka 90 kg. 

Så det var bara att ladda om inför stötarna. Jag gick in på 106 kg och efter att ha klarat det lyfter var guldet mitt! Woohooo! Därefter höjde vi till 113 kg. Jag gjorde en ganska dålig vändning och missade överstöten så det fick bli ett omförsök. Och då i tredje försöket fick jag till det sjukt mycket bättre och klarade det. Den här gången fick jag alltså med mig resultaten 84-113. Det är resultat som jag är nöjd med men jag hade väldigt gärna velat ha med mig både fler godkända lyft och fler kilo. Det var något som jag själv trodde på. Men jag får se till att ta det nästa gång, typ VM i november är ju ett bra tillfälle 😊 Stort tack coach Jim och Thony för en toppenbra tävling, hela det svenska landslaget för asbra pepp och alla andra som hejat på. Nu kör jag vidare mot nya och tyngre vikter! 

Då var det dags att bege sig mot Danmark och årets NM. Väskan är packad och förhoppningsvis är allt viktigt med. Tagga tävling!! 💪🏻😁

Nu är det mindre än en vecka kvar till NM i Slagelse, Danmark. Det innebär att det kommer att bli en ganska så lugn träningsvecka min del för att försöka få en liten formtopp. Jag är väl kanske inte precis i mitt livs form just nu men någon topp ska väl gå att få till. 🙂 Jag hade mitt sista tyngre ryckpass idag och det kändes fan skitbra. Äntligen! Ja, nu när jag säger så här så kanske det går kasst nästa gång men nu har jag i alla fall hittat känslan, tajmingen och ”rätt” styrka igen. Det känns skönt att veta att jag faktiskt kan och det känns bra för självförtroendet.

Det var många mossebergare som lyfte bra idag. Bland annat lyfte både Lilleman och Tian Fu skitgrymt och persade. Det såg dessutom lätt ut. Jag tycker verkligen att det är så sjukt kul när det går bra för alla andra runtomkring mig. Jag vet liksom hur mycket tid, energi och kraft alla på klubben lägger ner på sin träning och då är det verkligen så roligt när man ser att all träning lönar sig. Dessutom känner jag mig alltid extra taggad när det går bra för andra och när det blir en sådan där grym stämning. En extra energi- och motivationsboost  liksom 🙂

Jag har verkligen haft en jättehärlig helg. Agerade flytthjälp till Rebecka och Calle i lördags på dagen och grillade sedan hos Jemps (Emelie och Jesper) på kvällen. Vi fick till riktigt goda burgare, bästa på länge måste jag säga (ja, jag ska gå i 63:an på NM).
Idag har jag, Ankan och Rebecka varit vid havet en liten stund och plaskat i vattnet, slagit upp tår och tittat när Usain Bolt vann 100 meter. Den mannen har ett så sjukt bra tävlingspsyke, han är så jävla cool. Jag tänkte att jag skulle försöka gå upp i natt och titta på friidrotten. Om jag kommer upp vill säga.

Det har varit en vecka med både upp- och nedgångar. En del pass har känts fantastiskt bra medan jag drar ett streck över något annat pass. På det stora hela känns det som om jag börjar komma igång och jag hittar fler och fler pusselbitar. Igår kändes mina ryck väldigt bra igen MEN vad hände med stötarna? Jag bommade två stycken vändningar (det händer aldrig om det inte är på persvikt). Jag känner mest för att skratta lite åt det för det var så konstiga lyft, jag fattar liksom inte riktigt själv vad som hände. Det kändes väldigt bra upp till 100 kg men därefter hände något och det blev vara superkonstigt. Stötarna har känts jättebra ända sedan jag började träna ordentligt igen efter SM så det kanske inte var så konstigt att det kom ett sådant här ”hjärnsläppspass”. Sådant som händer ibland 🙂
Det fantastiska vädret fortsätter och det är så härligt! Nu ska jag iväg och agera flytthjälp och ikväll blir det grillning.

Jag älskar choklad i alla dess former, färger och smaker. Vit, mörk, mjuk, hård, krämig, glass, pralin, mjölkchoklad, twix, kladdkakor, med fyllning och extra smaker, utan fyllning och extra smaker, varm choklad, tårta, muffins. Jag kan nog fortsätta att rada upp olika choklader (ja, jag säger så) och vad jag älskar i chokladväg i all evighet. När jag köper glass är det i princip alltid någon chokladvariant, helst med chokladsås också. Det ultimata är när man dessutom får några chokladbitarna ovanpå. Mina påsar med lösgodis består i princip bara av choklad. Och chokladpraliner, jag dör!!! Blev ganska glad när jag upptäckte att Pralinboden öppnade en butik i Haga i princip precis vid min skola. Jag tror seriöst att mina ögon formas till hjärtan när jag tänker på choklad. Som den där emojin. 😍 (Kan man leva på choklad?) Hittade en stor matblogg med massor med olika typer av kladdkakor idag och dom ser så sjukt delikata ut. Ska definitivt spara den sidan och testa (eller mer troligt be någon annan att baka och jag äta 🙈) flera av kladdkakorna i framtiden. 

Ps. Vilodag idag för min del. Imorgon är det bland annat dags för ryck och lite tyngre stötar. Taggar med choklad i tankarna. 

Jag är ändå ganska nöjd med dagens träning faktiskt. Jag gillar att jag börjar hitta den goa känslan i lyftningen igen. Jag hade ett bra ryckpass, vilket var evigheter sedan sist. Så det känns verkligen bra och det var riktigt välbehövligt för mitt självförtroende. Även om jag känner mig stark i benen så känns dom idag ganska trötta och sega. Ibland känns det liksom som om jag ska få mjölksyra bara av att gå upp för trappan hemma och så brukar det normalt sett absolut inte kännas. Men så har det känts idag. 🙈 Hoppas det släpper lite till imorgon. Avslutade kvällen med mysig grillning med Stina och Ullis i det härliga vädret. 

Började dagen med en liten morgonpromenix hem till Ullis. Väl där hade vi tänkt käka gemensam frulle, det var liksom evigheter sedan vi sågs så det var verkligen dags att ses. Vi hade ju i princip hela sommaren att ta igen! Men med tanke på det riktigt härliga väder som är just nu så gjorde vi istället i ordning frukosten, tog med oss den och åkte ut till Saltholmen. Hur mysigt är det inte att äta frukost ute på klipporna vid havet?! Hur mysigt som helst skulle jag vilja påstå.
Väl ute vid havet hittade vi två andra lyftare som också ville sola och bada. Lite senare dök både Jonna och syster upp. Så det blev en härlig dag vid havet innan kvällens lyftarpass. Det blev ett ganska så svettigt, tungt och långt pass. Jag började med styrkeryck för att hitta och få till snabbheten (tyckte ändå det kändes ganska bra). Därefter blev det ryckdrag, pushpressar och avslutningsvis knäböj bak. Jag tror faktiskt att jag körde mina tvåor i pushpress på tyngre än vad jag någonsin kört på innan. Kul!