Den här veckan har skolan börjat och jag är alltså tillbaka i skolbänken. Jag kände redan första dagen hur rastlös jag blev efter att ha suttit stilla i fyra timmar och bara lyssnat. Det liksom kryper i benen. Då är det riktigt skönt att åka upp till klubben och träna. Första dagen hade vi en gästföreläsare som i början av sin föreläsning frågade var vi ser oss själva om fem år. Han tänkte på att vi om två år har pluggat klart vår master och undrade inom vilket område vi ser oss själva. Vad jobbar vi med? Vad har vi för mål? Var vill vi? Vad vill vi? Min första tanke, det som kändes mest självklart för mig, när han ställde den frågan var ”på OS”. Såklart. Jag tror inte att jag vet exakt vad jag vill göra inom min yrkeskarriär än. Jag är just nu helt inställd på idrotten så jobbet får komma sen. Att satsa hundra procent på två karriärer på samma gång går säkert absolut bra att göra, men jag själv känner att jag inte riktigt hinner med det. Jag som person vill kunna satsa ordentligt på det jag gör och inte göra saker lite halvt. Därför får drömjobbet efter lyftningen vänta en stund.

Hur som helst så har jag har hört att det har varit ofantligt mycket folk de två senaste dagarna i vår lilla klubblokal så jag har försökt att träna lite senare för att undvika detta kaos, även om det kan vara roligt att träna i kaos också. Efter helgens tävling fick jag en fri träningsvecka och nästa vecka drar den ”riktiga” träningen igång igen. Det blir lite av en uppladdnings- och vilovecka, både mentalt och fysiskt.