Jaaa, äntligen! Serieomgång 4 kommer att avgöras i Göteborg, vilket är så otroligt roligt. Tävlingen kommer att vara den 23 april hos Crossfit Backaplan och det kommer förhoppningsvis bli hur bra som helst. Så kom och heja på oss alla mossebergare nu när vi äntligen har en tävling i Göteborg! 🙂

Igår kväll var jag, Rebecka, Martin, Knut och Staffan ute på Fysiken crossfit och körde ett träningspass. Det var massor med folk som tränade, både crossfit och lyftning, vilket verkligen var jättekul. Jag tycker om att träna på lite olika ställen och med nya människor, det ger liksom lite extra inspiration på något vis. Jag kände mig väldigt trött i kroppen, framförallt i benen, igår men det gick ändå ok att rycka och stöta. Jag hade ett ”klassiskt tyngdlyftarpass” med hela lyft och känner mig ändå ganska nöjd med hur passet gick trots att jag kände mig trött i både kropp och huvud. Idag är det långfredag och vilodag.

Åh vad jag har haft en riktigt superbra helg i Kalmar, så mysigt. Det var dags för serieomgång 3 och den skulle genomföras i Kalmar. Det var ganska länge sedan jag tävlade för Mosseberg insåg jag, senast var nog SM. I höstas på DM och Götalands var jag av olika anledningar inte med och de två första serieomgångarna har jag inte kunnat lyfta på grund av handleden. Så nu var det äntligen dags igen! Jag var faktiskt lite nervös men mest kände jag glädje av att tävla tillsammans med laget. När vi väl värmde upp kände jag mig fokuserad, peppad och ganska lugn, men lugn på ett bra sätt liksom. Den här tävling skulle ju vara lite av ett test för min del, ett test och se hur handleden skulle må och bara få göra tävlingslyft igen. Jag gick 82-85-88 i ryck och missade sista rycket. Men fan, det kändes ändå bra och ganska stabilt. I stöt blev serien 108-112-117 men bommade överstöten på 117. Men jag vände det i alla fall! Tyvärr kände jag att jag tvekade i överstöten och då är det typ kört. Jag är hur nöjd som helst med tävlingen och det var så skoj att tävla igen. De andra mossebergarna lyfte så himla bra, grymma! Och stort tack Kalmar för en grymt bra fixad tävling.

Efter tävlingen stannade jag kvar och umgicks med släkten och hade det allmänt supermysigt. Jag hann till och med äta kroppkakor, som jag har längtat! Dom smakade så otroligt delikat! 😀

Nu är jag hemma och mellanlandar några dagar innan det bär av igen. Det är en del resande den här våren, vilket jag tycker är jätteroligt. Veckan här hemma ska optimeras med träning, plugg och häng med familj och vänner innan jag på fredag, direkt efter ett seminarium, åker till Kalmar för att på lördag tävla serieomgång 3 med Mossebergs damlag. Wiiiiii, det ska bli så roligt!
Veckan i Madrid har varit otroligt rolig, bra, tung och lärorik. Det har på riktigt varit en hel del blod, svett, tårar och skratt under den här veckan. Jag har fightats på med fler lyft än vad jag har kört på länge, vilket har inneburit både mentala och fysiska toppar och dalar. Jag har ju haft problem med min handled ganska länge men den har de två-tre senaste veckorna känts enormt mycket bättre. Men handleden har ju gjort att jag inte har kunnat rycka och överstöta på några månader så nu när jag har börjat lyfta igen så går det lite upp och ner, framförallt när det gäller känslan och tajmingen. En del träningspass den här veckan har gått så jävla bra tycker jag. Jag har verkligen ”hittat” en hel del saker i min lyftning, saker som gör att lyften blir så ofantligt lätta och bra. Den känslan är så nice. Jag har dock även haft jättejobbiga pass där jag kämpat och jobbat på med vissa saker men jag kommer inte alls hela vägen fram. Det är så enormt frustrerande att veta att jag kan, veta hur jag ska göra, veta hur det ska kännas men att jag ändå inte kan få till det. Åh vad jag vill så otroligt mycket ibland! Vill få till det, vill hitta rätt, vill kunna! En del träningspass har gjort mig galet frustrerad medan andra har gjort mig mycket mer självsäker. Men jag tror att känslan och ”det rätta” kommer komma mer och mer nu när jag kan träna tyngdlyftning ordentligt igen. De flesta människorna tror nog att jag alltid är väldigt glad, positiv och skrattar konstant men så är det tyvärr (!!) inte. Även jag kan bli förbannad, arg, ledsen och besviken, vilket är något som Jim och Patricia faktiskt har fått uppleva det här lägret. Just nu är jag jätteglad men är dock lite småbitter över att min resväska inte kom med flighten men den kommer förhoppningsvis hemlevererad redan imorgon. 🙂

Nu är EM-truppen klar. Vi kommer att bli många svenskar som åker, hela åtta stycken totalt fördelat på sex tjejer och två killar, vilket är så sjukt roligt! Läs mer på förbundets hemsida.

Jag kommer att tävla tisdagen den 12 april, det vill säga om ungefär 4,5 veckor. Så här ser det ut i min grupp i dagsläget. Jag vet att vissa resultat inte stämmer men jag tror att det kommer bli ett fantastiskt spännande och roligt mästerskap.

Har helt glömt bort att skriva nu under de dagarna vi varit här i Madrid på träningsläger, men det är i alla fall riktigt bra här. Vi reste hit i söndags och ägnade den dagen åt att hitta här i Madrid. Tydligen ville inte GPSen riktigt samarbeta med oss och vi hade väl inte riktigt så bra koll heller. Vi har lyckats köra ganska mycket fel men nu börjar vi faktiskt hitta väldigt bra måste jag säga. Första dagen tog det väl närmare 45 minuter för oss att åka från hotellet till träningen. Samma sträcka tar ”nu för tiden” typ 6 minuter. Träningen här går bra, vi har hittills kört fem pass och har tre kvar. För min del har det varit både bra och mindre bra pass, eller de mindre bra träningarna har väl mest varit för att det har varit mycket ”tänkarträning”. Men jag tycker att jag har något på gång, hittar liksom mer och mer en bra känsla i lyftningen. Det är dock fortfarande lite ovant i ryck och framförallt överstöt men det kommer lösa sig 🙂
När vi var tillsammans och tränade med det polska landslaget så var det endast damlandslaget som var där. Här i det spanska laget kör killarna och tjejerna tillsammans så det är lite mer som hemma. Det är dock lite mer konkurrenskänsla här i det spanska laget tycker jag. Alla är sjukt duktiga och man blir jäkligt inspirerad av att se de lyfta. Jag tycker verkligen att det ger enormt mycket att vara iväg så här och köra tillsammans med ett annat landslag, ett landslag som har lyftare som lyfter ännu mer än vad man själv gör. För min del är det väl ändå lite lyxigt att jag på hemmaplan har både Triss och Carita som lyfter mer än vad jag gör och hjälper mig att putta upp drömgränserna. Men det är ändå nice att se ännu fler tjejer lyfta mycket, det gör verkligen det omöjligt möjligt. Lätt möjligt.

Förutom att träna har vi även gått runt lite här inne i centrala Madrid, druckit kaffe i solen och försökt få lite vårkänsla (dock svårt när det är lite för kallt..) och idag på vår vilodag åkte vi iväg till ”The Valley of the Fallen”, Franco’s grave. Det var sååå sjukt stort, svårt att få med det på bild men allt var verkligen enormt! Sen har vi haft lite märkliga matupplevelser här också. Vi har fått in enbart en stor tallrik med ris till förrätt och ett helt simpelt enkelt vanligt äpple tillsammans med kniv och gaffel till efterrätt. Lite märkligt ändå måste jag säga.

Idag kan ni läsa och lyssna på en intervju jag gjorde med GT/Expressen för någon vecka sedan. 🙂 Intervjun hittar ni här.

Jag var och hämtade ut två paket på posten idag. Det ena var från Skins med deras nya tights DNAmic som jag hade beställt. Dom känns verkligen supernice! Det andra paketet innehöll en telefon och en selfiestick från Svenska Spel eftersom jag, tillsammans med Triss och Jim, ska ”äga” Svenska Spels Instragramkonto mellan den 9-13 mars. Det innebär alltså att vi kommer att lägga upp bilder och filmer på Svenska Spels konto under den här perioden så att fler ska få vara med och se hur det är att vara tyngdlyftare. Vad gör vi? Hur tränar vi? Hur ser det ut när två personer som går på diet ser coachen köpa ett rejält paket glass? Under den här tiden kommer vi att vara på träningsläger i Madrid och träna tillsammans med spanska landslaget. Det ska verkligen bli så roligt och jag är sjukt taggad inför detta! 😀

Idag körde jag för första gången i mina nya bebisar, alltså mina nya lyftarskor. Dom invigdes på Fysiken Kaserntorget där det var alldeles lagom mycket folk och första grejen jag körde var den fruktade övningen knäböj fram. Just knäböj fram och jag har väl inte riktigt varit bästa vänner de senaste och nu när mina ben tydligen har gått i ide så var jag inställd på att det skulle bli ett riktigt tufft pass att ta sig igenom. Kanske var det bra så att jag verkligen fick ladda mentalt för detta pass och intala mig att jag skulle klara det. Jag körde treor upp till 117,5, det gick men det var lite småtrögt. Så nöjd att jag tog mig igenom det! Jag körde även ryckdrag från position 2, typ min sämsta position. Efteråt åkte jag till Viscus och Simba fixade lite massage på mina ben, så sjukt välbehövligt! 🌟