Hur kan en så liten sak som en tumme och en hand göra att humöret verkligen går i botten? Jag tycker att det är så sjukt frustrerande. Och det är ännu mer frustrerande att jag blir besviken på det och blir lite ledsen på det. Så nu ska jag försöka vända på det och tänka vad jag kan testa att göra istället för jag vill ju kunna rycka och stöta tung, helst typ nu. Det har inte hjälpt av att i princip vila handen totalt från alla övningar. Än så länge har jag provat att massera lite grann, kört lite greppstyrka och testat att ändra greppet på lite olika vis. Nu funderar jag på att bara tejpa hela handen rejält och se om det går att köra då för nu vill jag bara kunna träna ordentligt. Så får det bli. Eller om jag ska testa att köra utan tumlås helt. Eller kanske ena handen tumlås och andra inte. Det blir i och för sig kanske ganska konstigt. Hur som helst så löser dig sig på något vis men just nu är jag på lite dåligt humör för den här lilla saken.

Jag har verkligen haft en grym dag som började med ett förmiddagspass i Kungsbacka tillsammans med Johanna. Trots att vi har totalt olika idrottsbakgrund (jag har alltid idrottat i kontrast till Johanna, som i och för sig alltid av någon magisk anledning alltid har varit vältränad och stark i alla fall. Typ en superkvinna?!?), vill ha ut olika av träningen och är en aning olika tränade så är det ändå alltid så himla roligt att träna tillsammans och det går verkligen så himla bra. Vi körde bland annat en cirkel med wallclimbs, utfallsgång, chins, knäböj med kettlebell, kettlebellsvingar, situps och hängmage (eller ah, toes to bar kanske är bättre att säga men jag kallar den hängmage). Grymt roligt och jobbigt!

På eftermiddagen var jag tillbaka i källaren på Guldheden. Hela passet gick ganska bra fram till att jag i slutet av passet skulle testa att köra lätta styrkeryck för att känna av handen och då kom även mitt dåliga humör in i bilden.