Det här är ett lite annorlunda inlägg än mina ”vanliga”. Men jag tycker att det är viktigt att skriva om detta också för att det finns flera saker som påverkar en i livet. Saker som kanske är svåra och jobbiga att prata om men som ändå är viktiga att prata om. Det är inte alltid det går eller blir som planerat utan ibland sker det saker som man inte vill ska hända någon.

Som jag så många gånger innan har skrivit så betyder min familj och mina vänner så enormt mycket för mig. Jag tror inte ens dom förstår det alltid. När jag träffar familjen brukar jag oftast syfta på min syster, min bror och mamma. Tidigare var det alltid självklart att även pappa var med på allt vi gjorde. Vi har alltid stått varandra väldigt nära i min familj, och vi gör det fortfarande.
Pappa har alltid varit den som varit med överallt och hjälpt till med allt och ställt upp för alla, oavsett vad det har handlat om och nästan engagerat sig sådär överdrivet mycket. Det var sådant där som man ibland tyckte var lite pinsamt och jobbigt när man var liten (varför tycker man det liksom?) men som man idag uppskattar hur mycket som helst. Behövde man hjälp med något i skolan, ja då la han ner minst lika mycket tid som en själv på att hjälpa till. Dessutom kunde han allt. Alltså verkligen allt. Han var sådär överdrivet intelligent och smart så det spelade ingen roll vad det handlade om. Samtidigt har han alltid varit så otroligt empatiskt, tålmodig och hjälpsam.

Pappa är en av de personerna som jag tycker lagade den absolut godaste maten som jag har ätit. Typ godare än när man äter ute. På något vis kunde han laga ruggigt god mat genom att bara slänga ihop lite grejer som fanns hemma. Samtidigt lagade han lika god mat när han fick planera allt och kunde stå i köket hur länge som helst. Och han lät alltid alla vara med på allt, alla som ville vara med. Han älskade verkligen att laga mat och bjuda andra. Han är en av de få personer (om inte den enda jag känner i alla fall) som kunde ställa sig och slänga ihop något ”lite lätt” klockan elva en vardagkväll om man bad om det, och dessutom tycka att det var roligt att göra det. Frågade han om man ville ha en macka, ja då visste man att han inte skulle komma med en sådan där vanlig simpel macka med smör, skinka och möjligtvis någon gurkbit på. Nej nej, det var alltid mycket mer än så. Det blev alltid en bättre, mer avancerad, godare och roligare ”enkel kvällsmacka” när han fixade. Fast oftast blev det ingen kvällsmacka utan något annat suveränt gott. Jag önskar verkligen att jag hade fått det matintresset också. Eller jag har intresset när det gäller att äta men jag är inte alls lika bra på att laga det själv. Inte ens i närheten. Jag saknar det.

En rolig sak som speglar pappas mat, hans engagemang och omtänksamhet var alla de matsäckar man skulle ha med sig på exempelvis skolutflykter. Det var ganska standard att barnen hade med sig kalla plättar eller pannkakor med sylt, dubbelmackor med ost och skinka eller möjligtvis rullmackor med Mamma Scans köttbullar. Ja, det hade ju i alla fall aldrig syskonen Roos. Eller jo förresten, om mamma fixade maten så var det precis dom där köttbullarna man fick. Nej, sådana där saker brukade inte pappa fixa. För det första hade man oftast jättemycket med sig. Hade man en macka med sig så var det säkert med någon smakrik ost, salami, massa smör (tror jag vet varför jag älskar smör så mycket), blandade kryddor och en mix av grönsaker. Det kändes som om han verkligen la ner hela sitt hjärta i en liten enkel macka. Mycket för att jag tror att han uppskattade goda smaker själv. Jag älskar verkligen att pappa gick in i allt till hundra procent. Det här med maten är bara en liten del av pappa men jag tycker att det speglar hela honom och hela hans liv. Omtänksam, empatisk, engagerad, smart, intelligent, kunnig, intresserad, enormt hungrig på kunskap, karriärsmänniska och samtidigt en person där familjen alltid har varit det viktigaste. Det är min pappa det.

Men saker kan förändras och det kan gå fort. Saker man aldrig trodde kunde hända kan hända. Sådant som man inte tror händer en själv kan hända. Men mycket är så mycket vanligare än vad man tror. Stroke är en sådan sak. Det är riktigt stupid. Det är något som kan drabba vem som helst, även någon som då var i 50-års åldern. Beroende på skadans lokalisering och omfattning kan olika funktioner i hjärnan skadas. Det kan ge både fysiska och intellektuella funktionsnedstättningar.

Om min pappa hade varit frisk så hade han garanterat varit med på varenda tävling jag gör, gjort filmer, tagit bilder och redigerat ihop med världens värstingutrustning dessutom. Han hade älskat det! Han hade följt alla inblandade och garanterat hängt lika mycket som mig på klubben. Jag vet att han är stolt över mig nu också och han fortfarande är engagerad och intresserad av vad jag gör, fast på ett annat sätt. På sitt sätt.