EM

Ja, var ska jag börja? EM, tävlingen med stort T. Det har varit det här som jag har förberett mig för i ett antal månader nu. Den stora tävlingen. Kroppen kändes sååå bra idag. Det var i och för sig lite segt att gå och vänta en hel dag på att få väga in men jag tycker ändå att vi har lyckats fördriva tiden bra här. 

I morse käkade jag en rejäl frukost eftersom vikten var bra. Därefter gick jag och Jim ut på en promenad vilket var ganska så gött. Vi gick in i en lite halvmysko affär och köpte lite choklad (så klart?!). Både Carita och Triss tränade idag så jag åkte med till träningshallen och hängde där en stund. Eller jag låg väl kanske mest på en massagebänk framför ett element och blev varm. Och åt riskakor. 

Invägningen var så sent som klockan 18 lokal tid. När jag väl hade avklarat invägningen var jag hungrig som bara den. Utanför tävlingshallen finns det bland annat en Subway så jag kan säga att mina steg dit blev ganska långa och snabba… Och mackan tog slut väldigt fort. Typiskt. 

Uppvärmingen kändes så satans bra. Jag kände mig snabb och stark och lyften bara flög upp. Ingångsvikten i ryck höjde vi från 81 till 83 kg, en vikt som jag aldrig har gått in på tidigare men som jag känner mig säker på. Tanken var lite att försöka ”samla” ihop så många kg som möjligt i rycken och sedan satsa lite mer i stöten. 83 rycket kändes så lätt! Och 86 kändes ännu bättre. Jag var verkligen säker på att jag även skulle ta 88 men tyvärr inte den här gången. 

Därefter var det bara att ladda om till stötarna. Sett till ingångsvikterna såg det ut att kunna bli riktigt spännande och tufft. Vilket det även blev. Min första stöt på 105 kg var lätt. Även i stöt kändes dock lyft två bättte än förstalyftet. 109 kg satt bara där! Efter den stöten blev det en ganska lång väntan. Det var många som lyfte på 110-112 kg. Det är faktiskt lite jobbigt att vänta så länge mellan två lyft. Men jag försökte röra på mig och ladda inför den sista stöten. När det visade sig att 113 kunde ge en bronsmedalj var det såklart 113 som gällde för min del. Och jag var så säker på att jag skulle ta den här stöten. Jag ville verkligen visa att även Sverige kan vara med och fightas om medaljerna. Jag trodde så mycket att jag skulle klara lyftet. Så när jag bommade stöten efter att faktisk ha vänt var jag sjukt besviken. Alltså 113 kg i hade gett en bronsmedalj i stöt. Så nära men ändå så långt bort. Men nu känns det ändå bra. Eller det känns skitbra! 86-109 i klass 58. Svenskt rekord i ryck, svenskt rekord i stöt och svenskt rekord sammanlagt. Jag är nöjd! Det har varit en sååå rolig tävling. Men nästa år, så jävlar! Coacherna Jim och Anders var verkligen hur grymma som helst. Jag litade fullt ut på alla deras val av vikter och dom peppade mig superbra! Och eftersom jag fick en choklad efteråt så är ni lite extra bra. 🙂

  

Men EM är nu över för min del. Det känns både skönt och tomt. Mest tomt faktiskt. Tur att både Carita och Triss har sina tävlingar kvar så jag kan få sitta och heja en massa! 

Tack alla som har hejar, stöttat och bara funnits där. Ni är hur grymma som helst och ni vet inte hur mycket det betyder att ha folk som tror och hejar på en. 

  

Annonser

6 thoughts on “EM

  1. Fy sjutton vad bra du är! Riktigt roligt att du presterade så bra 😀 Grattis ändå till de svenska rekorden, grymma starka du! 😀

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s